Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vet hvad som är oss nyttigt och livad vi behöva än just
Han.»
Nu, när allt visat sig förgäves, grämde hon sig över
huru hennes man alla år arbetat och lidit. Men, skrev
hon, »det är bäst att endast frammana detta för vår
själs ögon, ty ingen annan kan fatta och förstå hvad
vi känna». Mest grämde henne att hon själv måste
finna utnämningen orättvis mot postens tjänstemän: hon
säger sig knappast kunna hålla god min och låtsa sig
belåten, då hon själv i sitt hjärta bittert klandrar denna
orättvisa.
Svårt var även att Emil Key nu kände agg mot
Sundsholm, såsom den första orsaken till hans
motgånger, medan våra hjärtan söndersletos av tanken på
skilsmässan. »Men,» skrev SophieKey, »jag skall försöka
i tysthet och i minnet lefva i det kära hemmet
och ej störa hans frid».
Året förut skrev Emil Key: »Det är en stor Guds
gåfva, full af rikedom, att i samma mån det förgängliga
lifvet blifvit mindre, har det oförgängliga blifvit större;
i samma mån som olyckan spridt oss fjerran från
hvarandra, den ene på ett håll, den andre på ett annat, hafva
familjebanden känts fastare och samtligas hjertan blifvit
rikare.»
Framför allt hade hans hustru låtit honom, erfara
detta. Vi barn hade länge trott att ingen kunde
vara hängivnare än vår mor. Vi lärde nu att hon
kunde överträffa sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
