Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifver oss och talar till oss, hviskar hvad h o n tycker
och tänker samt låter ur tårarnas regn doftande
minnesblommor spira fram. Hvad mig, gamle stofil, beträffar
vet jag intet ljufvare, intet gladare än vissheten om
’att just så’ skulle Mamma tyckt och tänkt om hon
lefvat.–––— Hjertat har inga skarpa kanter förr än det
blir torrt. Och torrt är det ej så länge det liar glädjetårar
och minnestårar i behåll.»
En annan gång, vid tanken på allt, vi alla förlorat
och dock i viss mening ägde kvar, skrev han: »Om
dylika lefnadsminnen och lifsförluster äro bittra att
känna och erfara, så äro åter — och just derför — dylika
lefnadsminnen’och lifserfarenheter ljufva att minnas,
stärkande och befästande tron på det godas herravälde
och makt på jorden. Sålunda, ingen skugga utan ljus,
liksom intet ljus utan sin skugga! Ädlast på jorden:
kärlek och förlåtelse.»
Under allt vårt görande och låtande kände vi hos
oss hans kärleksfulla, minnesgoda tankar. Han hade alltid
varit glad att kunna ge. Nu kunde han det endast genom
att plocka ifrån sig själv alla de små saker, som kunde
glädja oss. Och vår rörda tack gjorde honom
ödmjukt tacksam. Han hade för sin hustrus räkning
börjat ordna den i brant terrassform uppstigande lilla
trädgården bakom posten och åt henne uppfunnit en
bekväm trädgårdsstol att där vila. Han fortsatte att där
plantera växter, som hon, den blomsterkära, önskat få
dit från Sundsholm. Nu kunde vi aldrig göra honom
gladare än genom att trivas däruppe i backen med den
härliga utsikten över Sundet. Medan han bad oss ha
fördrag med sina stora brister, kände vi oss stå inför ett
det ädlaste föredöme av resignation utan bitterhet. Och
när han sade sig icke förtjäna vår kärlek, var det vi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
