Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 EMIdKATIONSUTREDNINGJäN. BETÄNKANDE.
följande, åttioåriga stagnationen. Att äfven handeln och sjöfarten
gjorde stora framsteg redan under 1720-talet, är allmänt erkändt;
och vår enda större industri, eller bergshandteringen, ägde
fortfarande en viss monopolställning pa världsmarknaden, som gaf god
behållning, äfven om tillverkningens kvantitativa förökning icke var
mycket stor.
A andra sidan bringas man lätt af Arnbergs lifliga skildring
om manufakturernas» behandling och öden att glömma, att dock vid
denna tid sannolikt 05 procent af Sveriges befolkning hämtade sitt
uppehälle af jordbruk eller handtverk, och att äfven dessa lefde sitt
dagliga lif i trots af alla — naturliga eller tillskapade — hinder
och inskränkningar. Till följd al’ denna ojämförliga öfvervikt för
nyssnämnda näringsgrenar berördes vårt land mindre af
»manufakturernas» iråkade svårigheter än man vanligen är benägen att tro.
Man finner detta lätt af folkökningen och giftermålsfrekvensen
under Frihetstidens sista år. Hithörande tal vittna icke om den
»allmänna bankrutt*, hvarmed Frihetstiden säges ha slutat.
Anledningen härtill är väl främst att ett eller annat godt skördeår betydde
mycket mer än fabrikernas stängande och myntväsendets oreda,
det sista pa grund också däraf, att så ojämförligt stor del af Sveriges
näringslif ännu hvilade pa den gamla naturahushållningens grund.
Naturligtvis hade också jordbruket sina stora svårigheter att
bekämpa: ägornas splittring, som nästan tvang att sköta allt efter
gammal slentrian, hindren för landtmannen att efter behag afyttra
sina produkter, o. s. v.; ja. man sökte omintetgöra allmogens
hemslöjd, där denna kunde befaras vara de nya fabrikerna till hinders.
Men denna tids jordbruk hade också sina fördelar. »Hypoteken ■ voro
ännu i det närmaste okända, och arbetskraften var billig, — i
synnerhet när den utgjordes af jordbrukarens fordringslösa syskon och ännu
fordringslösare barn. Ett godt år innebar ofta rent af öfverflöd —
för några månader, både för folk och kreatur. Ett sådant år
följdes alltid af ett stort antal giftennål, ökade födelsetal och äfven
minskad dödlighet. En föl jd af gynnsamma skördar kunde gifva bela
bygden fil prägel af allmänt välstånd, som visserligen hvilade på en
mycket gungande grund. En svag skörd betydde regelbundet stor;i
umbäranden, understundom svält och hungersnöd. Lika värnlös var
man mot andra hemsökelser: hagel och oväder, smittsamma
kreaturs-sjukdomar, vådeld och stöld. Allt slags försäkringsverksamhet var
ännu så godt som okänd.
Från folkökningssynpnnkt hinderliga voro de gamla, mycket
fordrande bestämmelserna om hemmansklyfning och rätten att
anlägga torp, förbuden att hysa mer än ett visst antal hemmasöner
och drängar på garden o. s. v., — inskränkningar, som kommit till
dels för de gamla odal-släkternas bevarande, dels af fruktan för en allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
