Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATISTISK HISTORIK. ÄREN 1811 1820.
109
Det är naturligtvis icke någon tillfällighet, att denna period
jämnt sammanfaller med tiden för den kraftigaste
husbebofsbrännin-gen. Dock får man ej heller öfverdrifna den roll detta förhållande
spelar för potatisodlingen. Förbrukningen af den nya jordfrukten
såsom födoämne steg också synnerligen starkt, och öfverhufvud finner
nian nog härutinnan ännu en af förklaringsgrunderna till den starka
folkökningen. I)etta billiga näringsmedels betydelse för ekonomien
inom en befolknings mindre bemedlade klasser är ju just från denna
tid välbekant, t. ex. från Irland.
Mycket mindre framsteg än det rena åkerbruket gjorde
fortfarande boskapsskötseln; fråga är till och med, om den gjorde
några framsteg alls. Åtminstone har kreaturens antal tydligen ej
ökats på långt när i samma skala som åkervidden. Mellan åren
1805 oeh 1822 uppgifves antalet hästar och ungnöt till och med
hafva gått tillbaka. Möjligt är dock att detta beror endast på de
ofullkomliga uppgifterna. Efter år 1820 öfverflyttades nämligen
jordbruksstatistikens omhänderhafvande från prästerskapet till
länsstyrelserna, och detta tyckes hafva ledt endast till en försämring af
resultatet. Sannolikt hade allmogen med något större förtroende
lämnat dessa sina uppgifter till prästen än den nu gjorde det till
fogde oeh länsman.
Mellan ären 1820 och 18i>0 ökades folkmängden pa Sveriges
landsbygd med 11-94 procent och i våra städer med 9-96 procent.
En sådan folkökning har aldrig kommit den svenska landsbygden
till del hvarken förr eller senare, såvidt kändt är. Att den till och
med var afgjordt större äu i städerna, visar tvdligt, huru efterblifvet
Sx •erige ännu var i allt hvad som rör stadsmannanäringarna. De
svenska småstäderna hade knappt något annat som markerade dem
såsom städer vid denna tid, än de skandalöst höga dödssiffrorna.
För att ersätta dessa måste ständigt en viss inflyttning äga rum
från landsbygden, men om någon verklig utveckling af stadslifvet
kan knappast vara tal. Vår enda storindustri — järnhandteringeu
— var ju också förlagd till landsbygden.
Hvad jämtillverkningen angår, växte denna under 1820-talet till
78,000 ton af tackjärn i årligt medeltal. Detta är visserligen 11
procent mer än under förra årtiondet men hinner dock ej siffran för
det fyrtio är tidigare 1780-talet. I stort, sedt kan alltså
stagnationen nnses fortfara.
För vår trävaruexport förbättrades villkoren i någon ringa mån
under 1820-talet. Under förra decenniet hade den gått tillbaka,
såsom nämnes här ofvan, till följd af de engelska tullförhöjningarna.
År 1821 nedsattes den allmänna tullen på trävaror något i England,
samtidigt med att virket från Brittiska Nordamerika belades med
högre tull afgift än förr. Dock var denna sistnämnda afgift knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
