Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATISTISK HISTORIK. ÄREN 1801 1870.
157
under föregående mansåldrar sätter nu sin frukt i emigrationen.
Efter denna tid sjunker folkökningen i våra jordbruksdistrikt mer
oeh mer tillbaka och öfvergår efter 1880 till folkminskning. Det
blir efterhand uppenbart, att industrien måste bereda sig att
öfvertaga den roll inom vårt näringslif, som jordbruket ej längre är
i stånd att fylla. Från denna tid är det allt mera i våra
indu-stribygder som folkökningen i Sverige koncentreras.
Inom jordbruksbefolkningen själf begynner nu också reaktionen
mot den föregående ojämna utvecklingen. Torpare-, backstugu- och
mhysesklasserna, som sä länge och så kraftigt stegrat sin numerär,
börja nu gå tillbaka i antal, —genom inflyttning till industriplatser
och städer och genom emigration till främmande land. Däremot
inträder snarast en skärpning af tillväxten inom den egentliga
hem-mansägareklassen, som förut vuxit endast långsamt. Till denna
stegring af jordbrukens antal har bidragit, att frän och med 1881
rätten till klyfning af hemmanen varit så godt som obegränsad.
Jordbrukets betryck under 1860-talet, liksom den begynnande
insikten att utvecklingen kommit pa afvägar, ledde till
inskränkningar i den förr så starka nyodlingen. Mot vid pass 475,000 hektar
under 1850-talet synes denna nu endast ha hunnit till 330,000 hektar.
Bägge dessa siffror äro mycket osäkra, men att en nedgång skett,
torde icke kunna betviflas. Redan en nyodling af 330,000 hektar
på ett enda årtionde innebär för öfrigt en högst aktningsvärd
prestation, som icke sedan dess har ytterligare uppnåtts. Det svenska
jordbrukets förmåga af yttre expansion har sedan denna tid alltjämt
blifvit mindre, ett förhållande som fortgår ännu i dag.
Årtiondet mellan 1800 och 1870 är bekant för sina mänga svaga
skördeår. Redan ären 18(11 och 1865 voro ganska ogynnsamma; sa
följde efter hvarandra det oerhördt regniga året 180(1, det oerhördt
kalla 1.867 och det tropiskt heta och exempellöst torra 1808. Följden
blef upprepade missväxter i Norrland, Dalarne, Smaland och Hera
andra landskaper; dessa år, och bland dem inräknadt vintern och
våren 1861). lefva ännu i fruktansvärdt minne hos de gamla. Till
sist afslutades visserligen årtiondet med två utmärkta skördar, 180H
oeh 1870, men verkan häraf förspörjes mest under nästa decennium.
Till följd af den allt fort jämförelsevis starka nyodlingen
förmådde icke desto mindre spannmåls- och rotfruktsskördarna äfven
Under detta årtionde växa i en skala, som fullt motsvarade behofvet
’•ch till och med möjliggjorde en ökning af exporten. Denna
koncen-treras nu alltmera på hafren, hvars odling äfven under detta årtionde
forcerades. Mellan 1.860 oeh 1870 ökades hafrearealen med ej mindre
än 45 "... medan den för andra sädesslag använda jorden förblef unge
fär stationär. Också stegrades hafreexporten från 120,000 deciton
ärligen under 1850-talet till ej minre än 1,381,000 dt. under år-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
