Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATISTISK HISTORIK. ÄREN 1891/1900.
195
bidrog ensamt med ej mindre än 22 % af bela den internationella
oinsättningen af oarbetade trävaror. Under årtiondets senare del
öfvergieks dock Sverige af Österrike-Ungern, ocli sedan dess ha vi,
såsom bekant, distanserats af ännu ett par af våra medtäflare.
Vid denna tid började (len s. k. »Norrlandsfrågan» att blifva
brännande. Till stor del på grund af en olämplig lagstiftning hade
i Norrland uppstått ett motsatsförhållande mellan
trävaruindustriens och jordbrukets intressen, som syntes allvarligt hota den
norrländska bondebefolkningens ekonomiska själfständighet. Ett symtom
häraf var den nu begynnande starkare utflyttningen från Norrland,
såväl till inrikes orter som — efter hand — äfven till främmande
land. Till och med inom sågverksbygderna själfva började den förut
så starka folkökningen aftaga, då det visade sig, att trävarurörelsen
hunnit en höjdpunkt, som med våra skogars närvarande
leverans-förmåga ej är möjlig att öfverskrida. Utvecklingen af en längre drifven
förädlingsindustri, som skulle skapa nya arbetstillfällen, har hittills,
i stort sedt, uteblifvit. Endast trämasseindustrien har, under det nya
seklet, börjat uppträda i Norrland vid sågverksrörelsens sida.
Ett ingripande af den lagstiftande makten i förhållandet
mellan skogsägare och sågverksägare skedde redan vid denna tid, i det,
ar 1889, längsta tiden för aftal om sltogsafverkningsrätt blef genom
lag inskränkt till tjugu år. Detta ledde emellertid endast till ett
ökadt antal inköp af hemman från sågverksbolagens sida och synes
alltså snarast ha motverkat det afsedda ändamålet.
Inom Järnhandteringens historia dominerar den stora
händelsen, att de lappländska malmfälten återgingo i svensk ägo, och likaså
järnvägen mellan Luleå och Gällivare. Härmed afvärjdes på ett
oförmodadt lyckligt sätt de faror, för hvilka vårt folk utsatts genom
en serie af obegripliga försummelser och missgrepp såväl af staten
som enskilde. Från och med 1892 begynner för svensk räkning den
stora malmexporten från Norrbotten. Samtidigt föras också från
Grängesberg allt större partier i marknaden. Sistnämnda export,
som rörer sig med ganska knappa malmtillgångar, nådde redan vid
seklets slut en omfattning, som ej sedan i väsentligare grad
uppdrif-vits; såsom bekant är denna utförsel numera begränsad.
Järntillverkningen gjorde icke några större framsteg under detta
årtionde i kvantitatift hänseende. Tackjärnsproduktionen steg
endast från 438,000 ton årligen under 1880-talet till 494,000 ton. Vår
’osats i världsproduktionen fortsatte därför sin nedgång, ocli vår
export ökades länge icke heller; det lilla, som afyt.trades, kunde ej
ens säljas till högre priser än förr. Under de senaste åren
exporterades dock åtskilligt mera tackjärn än förut, hvilket ju alltid
betecknar ett framsteg, äfven om det rent aritmetiskt motvägdes af
en samtida ökning af importen. — Ståltillverkningen, som under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
