Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
EMIGRATfONSUTR KON INGEN. BETÄNKANDE.
I förhållande till landets hela folkmängd är Stockholm en af de mindre
hufvudstäderna i Europa. Till ocli med Kristiania, som ligger i ett än mera
långsträckt och glest befolkadt land än Sverige, är dock relatift taget bortåt
hälften större såsom hufvudstad äu Stockholm, — äfven 0111 Stockholms
förstäder inräknas. Detta visar, att cn långt kraftigare utveckling än den
verkligen förefunna af Stockholms ekonomiska lif och därmed också af dess
folkmängd icke skulle i och för sig varit otänkbar eller inneburit någon orimlighet.
I mycket är väl uteblifvandet af detta pius i Stockholms befolkning att
tillskrifva den oerhörda stagnationen under 1800-talets förra hälft. Men till ej
ringa del beror nog förhållandet också på den utprägladt gummalliberala. andan
under cn stor del af de senaste femtio åren inom Stockholms kommunalförvaltning.
Synnerligen olycklig har Stockholms stad varit i sin tomtpolitik. Genom
en af de otaliga abnormiteterna i svensk ekonomisk lagstiftning är staden å
ena sidan skyldig inlösa för stadsplanens genomförande erforderliga fastigheter,
men har å andra sidan intill senaste tid saknat expropriationsrätt härför.
Följden har blifvit att staden måst till höga priser lägga sig till med
ofantliga arealer mark inom sitt planlagda område. Men sedan har staden
själf i årtionden med dessa områden drifvit en kortsynt privatspekulation,
genom att inskränka tomtförsäljningen till ett minimum och stegra priserna
till ytterlighet. Härigenom har Stockholms befolkning tvungits att söka sig
utom stadens gränser, och »det större Stockholms» 400,000 invånare äro därför
i denna dag spridda öfver ett alldeles oproportionerligt område.
Inom detta stora område har staden länge försummat att åstadkomma de
nödvändiga samfärdsmedlen, ja, i ensidigt husägareintresse, mången gång
motarbetat och förhindrat enskilda sträfvanden för detta ändamål. För sina
järnvägsförbindelser har Stockholm offrat mindre än kanske hvarje annat svenskt
samhälle. Frànsedt ett par räntegarantier, som icke torde medfört nämnvärd
förlust, om eos någon, har man nöjt sig med hvad staden i egenskap af
hufvudstad fått till skänks, eller hvad som åstadkommits af den enskilda
företagsamheten. Med moderna hamnanordningar är Stockholm än i dag ytterligt
svagt utrustadt. Saluhallar, slakthus o. d. dröjde Stockholm längre med lin
hvarje annan europeisk storstad; och de åtgärder, som ändtligen under de
senaste åren med stora, kostnader vidtagits för en bättre lifsmedelsomsättning,
hafva åtminstone hittills visat sig misslyckade. För en tillräcklig tillförsel är
ännn alldeles icke sörjdt.
Kommer så härtill en byggnadsordning, som absolut undvikit hvaije
hänsyn till det ekonomiskt önskliga, så är ej underligt, att Stockholm blifvit en
af de dyraste städer i världen, hvilket i sin ordning lagt otroliga hinder i
vägen för stadens industriella och kommersiella utveckling. Hundratusentals
svenskar, som skulle kunnat befolka Stockholms väldiga, obebodda vidder,
befinna sig därför i denna stund i stället i Amerika.
Det enda område, där Stockholms kommunalpolitik varit odeladt lyckosam,
är hälsö- och sjukvården. Äfven för undervisningsväsendet har sörjts med
stor frikostighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
