- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Betänkande /
260

(1913) [MARC] Author: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EMIGRATIONSUTREDSINGEN. BETÄNKANDE.

Södermanlands län.

Södermanlands län omfattar en areal af 6,810 kv.-kilom, och äger
180,000 inb. Till storleken är det det sextonde i ordningen af viira län,
och till folkmängden likaledes det sextonde, för halftannat århundrade sedan
det elfte.

I afseende på berggrundens sammansättning torde detta län vara det
mest cnsartade bland dem, som omgifva Mälaren, i det att en enda bergart,
gneis, intager så godt som hela arealen. I de flesta trakter är den utbildad
såsom grå granatgneis, men äfven röda varieteter förekomma. Dessa äro af
en icke ringa betydelse, emedan de flesta af länets rätt talrika
kalkstensförekomster äro inneslutna i denna bergart. Hit höra den öfvervägande af
kalksten bestående ön Oaxen invid Mörkö, kalkstensförekoinster vid Årby,
Klastorps marmorbrott m. 11. Vid denna gneis är äfven bunden länets
viktigaste järnmalmsförekomst, nämligen det till öfvervägande del på magnetisk
svartmalm anlagda gruffältet vid Kantorp. Förutom gneis förekommer äfven
något granulit, t. ex. i Jönåkers härad, där denna bergart omsluter mindre
lager af järn- och kopparmalm.

De många förkastningarna och dalbildningarna åstadkomma att länets
torräng är i hög grad söndersplittrad och består af otaliga större och mindre
skogbevuxna höjder, uppskjutande mellan dälder och sänkor, hvilkas botten
upptages af sjöar eller lerslätter. På prund af denna söndersplittrade
terräng saknas sädana vidsträckta, jämna lerslätter, som t. cx. Uppsala län kan
framvisa i sina sydligare delar. Den största sammanhängande slättbygden är
Rekarne i länets nordvästra del. Ett annat slättomräde bildas af de
lågländta trakterna söder om Hjälmaren, Vingåkersbygden.

Bland länets kvartära bildningar torde moränen ha den största
utbredningen. Då denna jordart till största delen bar bildats af länets egen
berggrund, är det tydligt, att den oftast saknar nämnvärd kalkhalt; endast i den
del af Oppunda härad, som ligger söder om Hjälmaren och ungefärligen
sammanfaller med Vingåkersslätten, är kalkhalten större. Materialet härtill
har erhållits från Närkesslättens siluriska kalkstenar, hvilkas fragment
inlandsisen hitfört.

Vid istidens slut, lag länets yta belt och hållet under hafvet, och
isbafs-lera är därför en allmän jordart. Men i olikhet med förhållandet inom
Stockholms och Uppsala län är den jämförelsevis sällan kalkhaltig i någon
nämnvärd grad, antagligen på grund af länets alltför länga afstånd från dc
sihirbildningar i Bottniska viken, som förlänat de. uppländska lerorna deras
större kalkhalt. Detta framgår äfven däraf, att bland de på kalkmärgel
rikaste häraderna är Hölebo, beläget längst ned i sydöst invid
Södertörn-half-ön. Det jämförelsevis lågländta länet var under Ancylus-sjöns och
I.itorina-hafvets tid till största delen vattcntäckt, och de i dessa bildningar afsatta
lerorua äro därför mycket allmänna. Då de ju tillika oftast öfverlagra
is-hafsleran, är det dessa jordarter, som utgöra största delen af länets mestadels

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:22:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emubetanka/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free