Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
KMIOUATIO.VSUTKKDXINUKN. ]IKTÅ NK A N’I>K.
Gott liliu|s liin
Gottlands län »infattar en areal af 3,1(10 kv.-kilom ocli äger 55,000
inb. Till storleken är det det tjugutredjc i ordningen af vara liin (endast
Blekinge saint Stockholms stad äro mindre), och till folkmängden det
tjugufemte eller sista i ordningen, — fiir halftannat, århundrade sedan det
tjuguandra. Samtliga de tre nordligaste länen, inom deras nuvarande gränser
(Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens), voro nämligen da ännu
folkfat-tigare än Gottland.
1 likhet med Ölands berglager tillhöra äfven Gottlands uteslutande det
kambrisk-siluriska systemet. De gottländska bergarterna äro dock alla yngre
och betecknas därför såsom öfversilurisk!!. Lagren hafva i stort, sedt ett
fallande mot öster eller sydöst; i följd häraf är öns västra strand hög och brant
med tvärt afskurna lager, den östra däremot, långsluttande, enär lagren här
så småningom sänka sig under hafvet. Bland bergarterna kunna tvänne större
afdelningar urskiljas. Den undre utgöres af inärgelskiffrar med körtlar och
lager af kalksten samt öfverst sandsten. Märgelskiffer uppträder
hufvudsakligen på öns västra sida, sandsten, t. ex. »Bnrgsviks sandsten , endast på Goltlands
sydliga del. Största utbredningen ha, de yngsta bergarterna, som uteslutande
bestå af kalksten, till stor del gamla korallref, bildade af massvis
samman-hopade försteningar. Denna grupp intager större delen af nordliga och
mellersta Gottland samt äfven öns sydligaste stora udde. I’a samma sätt som
pä den öländska Alv ären gå äfven pä Gottland betydande partier af
berggrunden i dagen; den är då antingen alldeles naken eller ock täckt af ett
tunt lager vittringsjord, uppkommen till väsentlig del genom sönderdelning af
den underligguudc hällen. Dylika s. k. hällmarker förekomma pa så godt
som bela ön. men bilda ingenstädes nagra sammanhängande områdcu, som
skulle kunna i storlek jämföras med Ölands Alvar. Den del af Gottland,
som är mest fri frun dylika hällmarker, bildar ett bredt bälte a ömse sidor
om en linie, dragen frän Klintehamn pa västra till Slite pä östra kusten.
Gottlands viktigaste jordart är moränlera. l’å grund af att den till
väsentlig del uppkommit af kalkbergarter, är den starkt kulkhaltig och utgör
öns bördigaste jordmån. Inom den ej obetydliga ytvidd, som denna jordart
intager, särskildt pa öns mellersta och södra delar, ma trenne områden
framhållas. Det ena sträcker sig från Klintehamn i nordostlig riktning fram till
trakten af Slite och sammanfaller alltså till större delen med det nyssnämnda,
hällmarksfria området. Hit höra Banda, Stenkumla, Dede, Kndre och Bäls
ting. Ett annat, mindre område, där kulkhaltig moränlera dominerar,
utbreder sig på öns södra del, särskildt kring Hemse, och etl tredje sådant
område pä Gottlands sydligaste förlängning.
Förutom denna moränlera har sand uf olika ursprung ganska stor
utbredning. Då emellertid den geologiska undersökningen af Gottland ännu
icke är fullbordad, kan en närmare redogörelse för dessa aflagringar icke
lämnas. I allmänhet torde sanden vara rätt lcalkhaltig, men för dess
bördighet såsom åkerjord äro äfven andra egenskaper viktiga, särskildt dess v at-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
