Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.XNSÖKVKRSIKTHK. BI.KKINGK I.ÄN,
317
liickiuge liin.
Blekinge län omfattar en areal af 3,015 kv.-kilom, oeli äger 150,000
inb. Till storleken är det det tjugufjärde i ordningen af våra län (blott
Stockholms stad är till arealen mindre), ocb till folkmängden det tjuguförsta
i ordningen. för halftannat århundrade sedan det tjugonde.
Med undantag af en del af kustremsan utmed Kalmar sund samt den
s. k. Listerhalfön vid gränsen mot Skåne består berggrunden inom länet af
urbergarter eller urberget nära stående prekambriska bildningar. Bland de
mänga hithörande gnejserna och graniterna torde några böra särskildt
framhållas. I liinets västra tredjedel iir en gra. vanligen småkornig gneis den
allmännaste bergarten. På sträckan mellan Listerhalfön och Karlshamn
nälden ned till hafve|, och i skärgården mellan Karlskrona och Ronneby samt
sydväst om sistnämnda stad är den också allena rådande. Den brukar därför
benämnas kustgneiscn. Bland graniterna bör framhållas den s. k.
Karlshamns-graniten, som sträcker sig från denna stad till Ronneby och på större delen
af denna sträcka når fram till kusten. Bergarten är oftast rödlätt,
grof-eller medelkornig. Större delen af trakten mellan Ronneby och kustremsan
utmed Kalmar sund upptages af den s. k. Tvingsgraniten, en medelkornig,
oftast grå borgart. Alla nu uäuinda bergarter geuomsättas af gångar bestående
af olivindiabas (s. k. »svart- granit»). Dessa gångar ha oftast nordnordostlig
riktning och en betydande längd, i det att de ej sällan nä tvärs öfver hela
länet från Småland neil till hafvet. De förekomma tätast inom trakten
nordöst om Karlshamn. I de västliga gångarna är bergartens färg rent svart,
men längre mot öster blir den niora brun och fläckig. Större delen af
kuststräckan utmed Kalmar sund intages af kamhrisk sandsten, som orsakar
den jämna terrängen i denna trakt. Halfön Listerlandet hör i afseende på
sin geologiska beskaffenhet närmare till Skåne. Berggrunden hör nämligen
till öfvervägande del till kritsystemet och kan betraktas som en förgrening
af Kristianstadstraktens kritbergarter. Hithörande bergarter gä emellertid
sällan i dagen, utan täckas oftast af lösa jordarter.
Mer än hälften af länets bela areal täckes af morängrus. Dess utbredning
och äfven mäktighet iir störst upp emot. Smålandsgränsen. Inom vissa trakter
är moränen utomordentligt, blockrik och bildar därför en svin-bruten jordmån;
dess bördighet är emellertid icke ringa. Södra delen af länet upp till en
höjd af omkring (it) meter öfver hafvet var sänkt under det senglaciala hafvets
yta, och under denna gräns borde alltså hvarfvig ishafslera förekomma. Då
emellertid lerslam icke afsätter sig förr än på djupare och därigenom lugnare
vatten, är det vanligen först under 40-meterskurvan man påträffar hvarfvig
lera. Sin största utbredning äger denna jordart pä Listerlandet; inom öfriga
delar af kustlandet iir den till följd af den brutna urbergsterrängen blott
fläckvis förekommande. På Listerlandet äro lerans underlager starkt
kalkhaltiga (märgel); inom öfriga kusttrakter iir kalkhalten långt mindre, och
sällan sträcker den sig mer än omkring eu mil inåt latid från kusten.
Bildningar från A ney lus-sjöns tid ha i Blekinge obetydlig utbredning; större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
