Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄNSÖFVKUSIKTEIi. KRISTIANSTADS LÄK. 327
Kristianstads län.
Kristianstads län omfattar cn areal af 0,445 kv.-kilom, och äger 230,000
inh. Till storleken är det det adertonde i ordningen af våra län, och till
folkmängden det tolfte, — för halftannat århundrade sedan det tionde.
Berggrunden är inom detta län synnerligen omväxlande, i det att icke
mindre än fem af de geologiska formationerna hiir äro representerade. Den
största utbredningen ha urbergarterna, särskildt gncis. Inom detta län bildar
den berggrunden särskildt i Norra Asbo härad och i de bägge Göingehäiaderna.
Särskildt inom östra delen af länet genomsättes denna bergart af en mängd
i nordöst-sydvästlig riktning förlöpande gångar af diabas (»svart granit») af
samma egenskaper som inom angränsande del af Blekinge. Längre mot
väster äro dessa gångar omvandlade till amfibolit och därigenom icke brytvärda.
På Hera ställen inom liinet är gneisen förvittrad till ansenligt djup och
därigenom förvandlad till kaolin (porslinslcra). Den viktigaste fyndorten för
kaolin iir belägen vid Ifö.
Inom länets sydligaste del, nedanför den af urberg bestående
Linderöds-åsens sluttningar, utgöres berggrunden af kambrisk-siluriska bildningar,
särskildt skiffrar (t. ex. den bekanta alnnskiffcrförckomsten vid Andrarum), men
äfven af kalksten. På flera ställen genomsättes silurformationen af
diabas-gångar. I länets rakt motsatta del, alltså på Ångelholmsslätten, träffas
bildningar, som tillhöra Skånes stenkolsförandc formation och bestå af eldfasta
leror, sandsten och kolflötscr. Kristianstadsslätten hvilar på till kritsystemet
hörande bergarter. De bestå hufvudsakligen af mer eller mindre ren
kalk-sten, förnämligast »Ignabergakalk», eller »skalgruskalk» och »Hanaskogskalk».
Bland länets jordarter har morän den största utbredningen inom länets
nordliga och centrala delar. Till väsentlig del är den bildad af det
underliggande urberget, men i vissa trakter är den dock rätt. kalkhaltig.
Emedan dessa delar legat under det senglaciala hafvets yta, saknas inom dem
•narina aflagringar. Sådana hafva däremot, stor utbredning pa slätterna kring
Engelholm och Kristianstad. På den förstnämnda af dessa är glacialleran
’’11 följd af berggrundens beskaffenhet oftast starkt kalkhaltig, 12—10 och
kan därför betecknas som märgel. Den täckes visserligen här och där af
"and. men fransedt tlygsandstillten vid Ängelholm är den vanligen af obetydlig
’»äktighet. Inom det senare området är det egentligen i trakten af Kristian
stad, som märgeln gar i dagen; vanligen täckes den af sand, särskildt inom
kusttrakterna. Emellertid äro äfven sandaflagringarna bemängda med
tråg-mont af traktens kritborgartcr och därigenom kalkhaltiga. Länets sydöstra
delar ha i likhet med dc nordliga och centrala delarna icke legat under det
senglaciala hafvets yta. Deras berggrund utgöres dock såsom förut nämndt
;’f siluriska bergarter, och moränleran inom dessa trakter är därför vanligen
"tarkt. kalkhaltig.
Af Kristianstads liins bela areal bestå 7m % af torfinarker, alltså en
ganska afsevärd andel. De tre härader, som ligga inom det till Smaland
Krilnsande urbergsområdet, Norra Åsbo, Västra och Östra Göinge, ha en torf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
