Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
RMIGRATIONSUTKKDNINGEX. ISKTÄNKANDI:.
Malmöhus län.
Malmöbas liin omfattar en areal af 4,830 kv.-kilom, och äger 460,000
inb. Till storleken är det det tjugoandra i ordningen af vara liin, men till
folkmängden det första, — för halftannat århundrade sedan endast det fjärde.
I detta län liar berggrunden mera omväxlande sammansättning än
annorstädes i värt land. Blott en obetydlig del intages af urberg, nämligen de
bergåsar, som i riktning nordväst-sydost genomdraga Skåne. Alla dessa bestå
till öfvervägande del af gneis, ha ungefärligen samma höjd öfver hafvet
(185-—195 meter) och äro bildade på samma sätt, nämligen därigenom att
berggrunden på deras sidor sjunkit, .sa att de själfva bilda kvarstående
partier. s. k. borstar. Härigenom hafva de blifvit i högre grad än
omgifuin-garna utsatta för erosionens inverkan, så att de blifvit beröfvade det täcke
af yngre bergarter, som otvifvelaktigt en gang öfverlagrat äfven dem. Tvenne
af dessa åsar ligga pä gränsen till grannlänet, nämligen Söderåsen, af hvilken
blott en obetydlig del tillhör detta län, och Linderödsåsen, hvars sydvästra
sluttningar ligga innanför detta läns gränser. Uteslutande till detta liin höra
däremot. Kullen, som bildar dess nordligaste, i hafvet utskjutande del, och
Romeleklint, som reser sig utmed en linie, dragen frän Lund till Ystad.
De knmbrisk-siluriska bildningarna upptaga hufvudsakligen tvänne större
områden, bägge långsträckta i nordväst-sydöstlig riktning, alltså i
öfverensstämmelse med de nyssnämnda åsarna. Det ena af dessa områden sträcker
sig frän kusten mellan Simrishamn och Sandhammaren förbi Ringsjön upp
mot Söderåsen, det andra bildar Bomeklints fortsättning mot nordväst upp till
trakten af Landskrona, Silurlagren skilja sig till sin karaktär från
motsvarande bildningar i det mellersta Sverige därigenom att kalkstenar blott i
mindre grad, men skiffrar desto mera inga i dem. Största utbredningen har
den öfversilnriska lerskiffern, som ofta är kalkhaltig och därför kan
betecknas som märgelskiffer. Till dessa bildningar hör äfven den rödbruna
sandsten, som träffas nära Övedskloster.
De till triasformationen hörande hergarterna ha helt obetydlig praktisk
betydelse; desto viktigare äro de bergarter, som äro närmast yngre ocli bilda
en öfvergång mellan trias- ocli juraformationerna. De betecknas i dagligt
tal säsom Skånes stenkolsförande formation. Hithörande bergarter började
afsättas vid en låg, sumpig strand, klädd med dåtidens tropiska skogar, i
hvilka barrträd, kottepalmer och ormbunkar spelade hufvudrol|en. Den ena
generationen efter den andra af dessa skogar uppstod, utdog och multnade,
och pä sådant sätt bildades materialet till stenkolslagren. Efter någon tid
började marken sjunka, hafvet trängde in öfver sumptrakterna och täckte
dem med tjocka lager af sand och lerslam, som sedermera hårdnade till
sandsten och eldfast, lera. Den stenkolsförande formationen upptager ett, större
område i länets nordvästra del, begränsadt af Kullen, Söderåsen och
Öresund. Den återfinnes äfven på ett par ställen längre mot söder, men saknar
där praktisk betydelse.
I länets sydvästliga del. afgränsad genom en lillie från Landskrona till
Ystad, tillhör berggrunden kritformationen. Liknande bergarter uppträda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
