Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 EMIG11ATIOXSCTUEDXINOEX. BETÄXKAXDE.
betaldt för häst och karl pr dag. — liergsbruk, som af en del jordbrukare
inom bergslagsfögderierna förr rätt mycket utöfvades, har belt och hållet
uppslukats af storindustrien, så att dessa hafva däraf ej mera kvar än transport
af malm och andra mineral samt leverans af träkol. — Genom anläggandet
af järnvägar och andra kommunikationsmedel hafva förtjänsterna af
forkör-ning sä godt som försvunnit. Inkomsterna af laggkärlstillverkning är ock
mindre än förr; den förr bland västerdalsbefolkningen så gängse
gärdfari-handeln har nästan upphört och har den kvinnliga hemslöjden med undantag
för vissa socknar, där den har mera nationell karaktär, förlorat egentlig
betydelse som inkomstkälla.
Med undantag för några bruksegendomar i södra Dalarna förekomma
ej torpare inom Kopparbergs län. De fä, som sålunda finnas, äro egentligen
kolbönder, som erlägga torpskatten genom kolning och framkörning af vissa
stigar kol från hufvudgårdens skog. Någon förändring härutinnan torde ej
kunna uppvisas, annat än att ett och annat torp indragits under eget bruk.
Benämningen backstugusittare är här sa godt som okänd. De flesta hafva i
allmänhet någon, om än aldrig sä liten jordbit till sina stugor.
Beträtfandc den olika ställning i ekonomiskt hänseende, som den större
och mindre jordbrukaren intagit i jämförelse med hvarandra under olika tider,
kan sägas, att under det att lör nägra tiotal af ar sedan de större
jordbrukarna i allmänhet hade dot bättre än de små, iir det numera oftast
tvärtom. De, som hafva mera jord än de själfva hinna sköta, fä i våra tider
vidkännas många svårigheter för att kunna erhålla tillräcklig arbetsstyrka; och
om äfven sådan kan anskaffas, ställer den sig sä dyr, att det nästan blir
omöjligt att få inkomsterna att räcka till atlöningarna, än mindre att däraf
få något öfver för vidtagande af förbättringar eller för mötande af mindre
goda ar. Mindre lägcnhetsinnchafvare äro däremot för sin jords skötande
alldeles oberoende af dagsverkspriserna, och då de dessutom vanligen hafva
rätt mycken tid för arbeten öller andra förtjänstmedel hos andra, kunna de
gifvetvis icke annat, än åtnjuta fördel af arbetsvärdets ökning.
Hvad som bär i Dalarna, uti hvad beträffar jordbruket, mer än annat
bidrager till ökad emigration, är den för långt gångna ägostyckningen. Genom
denna har brukningen så fördyrats och kommit att blifva sa besvärlig, att
innehafvaren af ett sålunda söuderstyckadt jordbruk ofta tröttnar och finner
med sin fördel förenligt att afyttra egendomen till första spekulant, som
vanligen är någon representant för sågverksindustrien. En del af dessa f. d.
hemmansägare söka sig visserligen nya egendomar i södra dolen af länet eller
andra provinser, men att en annan rlel följer med strömmen till Amerika är
ju alldeles gifvet.
Jägmästaren Gösta Englund, i Västerdalarnes revir, skrifver: »Den
ekonomiska ställningen hos den hemmansägareklass, som nu finnes kvar inom
Västerdalarnes revir (omfattande Väster Bergslags och Västerdals fögderier),
torde för en stor del kunna sägas vara rätt god oeh numera ej gifva
anledning till utvandring, åtminstone ej för hemmansägaren själf, hvilken under
senaste åren nogsamt lärt sig inse fördelarne af den egna torfvan. Detta
gäller dock egentligen dem, som ej afhändt sig sina skogar, eller dem som
äro lyckliga nog att hafva kvar medel efter dylika försäljningar. Enbart
jordbruket torde nämligcu, åtminstone i öfre delen af reviret, lämna alltför
knapp afkomst. Dylika skogsförsäljningar hafva hittills så godt som
uteslutande skett genom upplåtande af afverkningsrätt till träd af en viss dimension
på viss tid, vanligen den längsta tid lagen under skilda tider medgifvit. En
hel del sådana afverkningsrätter upplätos pä 1860—70-talen och omfattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
