Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄNSÖKVERSIKTKi:. VÄST HK NORRLANDS I,ÄN.
4fil
Västernorrlands län.
Västernorrlands län omfattar en areal af 25,532 kv.-kilom. och äger
253,000 inh. Till storleken är det det femte i ordningen af våra län, och till
folkmängden det åttonde, — för halftannat århundrade sedan det tjuguförsta.
På visst sätt kan berggrunden sägas vara mycket omväxlande i detta
län, i det att en stor mängd bergarter af högst varierande ålder och
beskaffenhet. äro representerade inom länets gränser. Ojämförligt största arealen
intages dock af granit och gneis, och blott i länets utkanter uppträda andra,
vida yngre bergarter. Sålunda utgöres berggrunden inom nästan bela
Medelpad af gneis och granit i intim blandning, och detsamma är förhållandet
äfven inom vidsträckta delar af södra och nordöstra Ångermanland. Kn
mycket framträdande roll bland länets bergarter spelar grå liälleflintgneis, som
uppträder i västra och norra delarna af Medelpad samt upptager vidsträckta
områden i Ångermanland, såväl vid kusten som i det. inre af landskapet.
Vissa delar uf denna formation likna i påfallande grad malmförande bergarter
i södra och mellersta Sverige, särskildt de som uppträda inom Korbergs
bergslag, kring därvarande stora järnmalmsförekomster. Sådana saknas emellertid i
detta län; däremot träffas inom hälleflintgneisen mycket allmänt små
förekomster af magnetkis, kopparkis, svafvelkis och grafit, af hvilka dock ingen
enda hittills visat sig brytvärd.
Mellan Ångermanälfven mynning och Örnsköldsvik uppträda unga
eruptivbergarter, bland dem diabas, som på Ulföarna omsluter järnmalm, hvars
brytning dock icke visat sig lönande, lika litet som den järnmalm, hvilken
förekommer inom en ännu yngre bergart på Alnön utanför Sundsvall.
Nordvästligaste delen af länet, hvilken bildar ett smalt, kilformigt område
mellan Jämtlands och Västerbottens län, upptages af sedimentära bergarter
af kamhrisk och prekambrisk ålder, sammanhängande med likartade
bildningar i den stora fjällkedjan. Bland dessa bergarter märkas alunskiffer jämte
kalksten. Sistnämnda bergart saknas för öfrigt inom detta län.
Större delen af Västernorrlands län ligger ofvan högsta marina gränsen,
i främsta rummet naturligtvis de inre, nordvästliga trakterna. l);i emellertid
landsänkningen vid istidens slut var större inom detta län än annorstädes i
Europa, är det ingalunda obetydliga områden utmed kusten och i älfdalarna,
som kommit att ligga nedom denna gräns. Under det att morän är den
förhärskande jordarten i det inre, utbreda sig i sistnämnda trakter mäktiga
aflagringar af saml och lera samt det mellanting af dessa bägge jordarter, som
bär benämnes mjiina. Kalkhalten bos dessa jordarter är i allmänhet ytterst
obetydlig; i nämnvärd mängd förekommer den blott på några ställen inom
Indalsälfvens och Ljungans dalgångar.
Torf markernas areal inom detta län plägar uppgifvas till 12 % af hela
ytvidden, en siffra, som troligen är för låg, enär inom stora områden
skogsmarken är försumpad till en omfattning af bortåt 30 % af arealen. Inom
detta skogrika län saknar naturligtvis torfven betydelse som bränsle, och
äfven såsom odlingsmark äro myrarna af mindre vikt, emedan ännu finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
