Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jämtlands län.
Jämtlands län omfattar en areal af 50,972 kv.-kilom. och äger 119,000
inb. Till storleken är det det tredje i ordningen af våra län, och till
folkmängden det tjugufjärde, — för halftannat århundrade sedan det tjugutredje.
Inom de östra delarna af detta län, såväl i Härjedalen som i Jämtland,
utgöres berggrunden af urbergarter, till öfvervägande dol grofva, tämligen
lätt förvittrade graniter, exempelvis den s. k. Kofsundsgraniten i Jämtland.
I södra och mellersta delarna af Härjedalen utbreda sig samma bergarter som
i öfre Dalarne, alltså porfyrcr, dalasandstcn m. fi. Största delen af länets
västliga trakter ingå i den stora skandinaviska fjällkedjan, hvars berggrund
till hufvudsaklig del är uppbyggd af en mäktig serie kristalliniska skiffrar
(glimmer- och hornbländeskiffrar m. fi.). Inom dessa bergarters område i
Jämtland ha väldiga rubbningar och förskjutningar ägt rum. Upptornade i
kollossala veck ha delar af skifferlagren blifvit af de bergsbildaude krafterna
pressade mot öster och skjutna långt öfver de härstädes förekommande
siluriska bergarterna. Åreskutan, Oviksfjällen m. 11. äro återstående delar af
dessa sålunda öfverskjutna bcrgtnassor. I fjäll skiffrarna äro länets
obetydliga malmfyndighoter (hufvudsakligen kopparkis och magnetkis) belägna;
brytningen af dem har icke visat sig lönande.
Såsom nyss antyddes, utbreda sig bergarter tillhörande siluriska
systemet öster om fjälltrakterna. Dessa bergarter intaga bela det centrala
Jämtland kring Storsjön, från Klöfsjö i söder, förbi Åreskutan och Ströms
vattu-dal, i norr till Tåsjö i nordvästligaste Ångermanland. Inom detta
silurom-råde, vårt lands största, hafva kalkstenar en mycket betydande utbredning;
dock äro de icke jämnt fördelade, utan finnas inöst i områdets östra delar,
därnäst i dess mellersta, men äro jämförelsevis sällsynta i dess västliga. I
eller niira dagen möter undersilurisk kalksten mångenstädes i trakterna öster
°fh söder om Storsjön, nämligen inom stora vidder af Rödöns, Brunflo, Lits,
Sunne och Ovikens tingslag, äfvensom inom Ströms vattudal. De i västra
Jämtland förekommande kalkstenarna äro däremot af öfversilurisk ålder; hit
höra i främsta rummet de lager, som utbreda sig inom Undersåkers och
Offerdals tingslag.
rå flera ställen i Jämtland har under ortoecrkalkstenen iakttagits
alunskiffer med örsten. Den synes dock härstädes ej äga samma mäktighet som
’nom flera andra af Sveriges siluroinrådcn, och halten af bituminösa ämnen är
äfven mindre, så att skiffern ej torde vaTa användbar såsom bränsle.
Härjedalen äger i motsats till Jämtland blott några små kalkstenspartier;
do flesta i Linselis socken, diir deras mäktighot iir ganska betydande. I en
sà kalkfattig trakt borde denna naturtillgång kunna få stor betydelse, men
de svåra kommunikationerna lägga tills vidare binder i vägen för en
vidsträcktare användning.
Den ojämförligt vanligasto jordarten inom länet är morän, men då den
underliggande berggrunden, som gifvit ,upphof till moränen, är sä växlande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
