- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Betänkande /
668

(1913) [MARC] Author: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

608 EMIGRATIONSUTREDNINGEN. BETÄNKANDE.

»För femtio år sedan, som vi alla minnas, var storskiftet den dominerande
händelsen.1 Den genomfördes under mycken strid. Mäktiga krafter stodo
emot, men ännu mäktigare drefvo på, och de senare segrade därför att det
var framtiden. Då voro vi nästan för unga för att begripa hvarom fråga var,
mon vi minnas att alla bönder, som voro framsynta och intelligenta, arbetade
för storskiftet. Och de fingo rätt. När reformen väl var genomförd, så blef
det ju ett belt enkelt förvånande uppsving i jordbruket. Vi fingo ju våra
ägor ocb gårdar samlade, lättare blefvo gårdarna att sköta och rikare
skördarna. Jämför för ro skull de dåtida uthusen, som då refvos, dessa låga små
nedsjunkna logar och sädcsgolf, stall och ladugårdar med de nutida, och
jämför skördarna. Min far brukade tala om, att om han fick rågen att räcka
till jul, så var det ett godt år. Nu hade ban ju inte så stor areal. Jag
har köpt till och odlat något, men i alla fall — jag säljer i medeltal 2,500
kg. råg pr år utom hvete. Han fick in sin höskörd i sin lilla nedsjunkna
ladugård och på sina kyffen till stullskullar och i sina oräkneliga utlador
som inte voro större än ostkärl. .lag har skallar som kyrkor, och det går
knappt in ändå vissa år. Så nog gjorde storskiftet underverk, hvad det
beträffar. Men hvar sak har en baksida. Storskiftets nackdel var, att den,
samtidigt som den sprängde byalagen, också löste trådarna som bundo oss
samman. Bönderna ha egentligen aldrig trätt och kifvats med hvarandra
förrän vid storskiftet, men då trätte dc och då kifvades de så, att sämjan
aldrig mer kom igen. Eu del blefvo upptagna, och en del kvarlåtna. Eu
del flyttade ut, ocb en del fingo bli kvar i byarna. Och dc kvarvarande
skulle hjälpa de utflyttande, enligt lagen, med byggnadsbjälp och timmer.
Men i denna stora uppgörelsetid steg den egoism, som har varit vår
förbannelse, för första gången upp. Det var i regel de fattigare som flyttade ut.
I>e förmögnare ville bo kvar, och hvem skulle tvinga dem ut? Landtmätarna
bjödo nog till, men Herre Gud, hvem kan höra på bönders trätor är ut och
år in utan att bli led på det? De tröttnade till sist att bråka och lät det
gå. N’u minnas vi alla, hur rädda bönderna voro att de ägor, de nu skulle
få, skulle vara sämre än dem de hade, och huru de med flit vanskötte för
att inte behöfva lämna det bättre för det sämre; hur de höggo ner sina
skogar, eu del för att inte den nya ägaren skulle få nytta af dem, och hur
de slutligen med synnerlig motvilja fullgjorde sina skyldigheter med
byggnads-hjälp at de utflyttade. Nåväl tiderna gingo, och förhållandena utjämnades
sa småningom. De utflyttade stodo sig ganska bra på sina nya gårdar. Men
kvar stod isoleringen, och den verkade så sakta och arbetade fram en ny
bondeklass, eller rättare arbetade fram bonden ur klassen, arbetade fram
individen ur ståndet. Först blef det en känsla af själfständighet hos den nye
bonden. Han andades friare, hade inte sina grannars hus framför sina
fönster längre, utan endast sina egna iigor. Ensam arbetade han på sin gård
och starkare kände ban sig. Men grannarnas dörrar voro längre bort än
förr, och han trädde inte igenom dem andra gånger än när ban hade ärende,
och det blef alltmera sällan. Han lärde att alltmer hjälpa sig själf, i mån
som han blef starkare. 1 ore skiftet skedde alla större arbeten gemensamt,
vägunderhåll och brobyggnad, till och med ängsslåtter skedde i många fall
gemensamt. Man skickade en karl från hvart hushåll och drog sedan lott
om skörden, eller räknade åt dem bördorna. Voro deltagarna i slåttern tolf
hushåll t. ex., så fick man hvar tolfte höbörda. Och lika med mångt och
mycket. Brast det för en, så bisprang de öfriga i byalaget.

’ I Dalarna genomfördes. såsom bekant, storskiftet senare iln i flertalet andra
landsdelar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:22:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emubetanka/0682.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free