Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDBRUKET. INFLYTTNINGEN TILL STÄDERNA. 6()9
Efter skiftet var bonden ensam. Han fick sin del af ängen att slå själf
med egna krafter, ban fick sitt vägstycke att grusa ocb underhålla, och han
fick bygga sina broar och hus bäst han gitte. Sambandet var brustet, och det
är nu nästan omöjligt att återknyta det. Generationen som nu växer upp
vet intet om det gamla. Det är litet längre till grannarna än i gångna
tider, och det är för långt att ropa glada ord till hvarandra nu under
arbetet som i forna dagar, då tegarna lågo om hvarandra och folket alltid
trätfades i gemensamt arbete. Och det gemensamma sammanför och lyfter
niera än man tror. Det se vi än i dag j de la fall dà vi hjälps åt. Är
det ett osedvanligt arbete, då vi måste samlas flera grannar, så är stämningen
i regel hög, och vi trifvas alla bättre än allena. Som t. ex. när vi nu ha
angtröskverk om höstarna, då en större styrka än gården kan uppställa är
nödig, är det inte riktigt nöjsamt och går inte arbetet med lif och fart?
Eller när vi dä och då ha våra kreaturspremicringar, hur hjälpa vi inte
hvarandra leda fram kor, och hur skämta och skratta vi inte. Det är som
om det hos oss alla ändå vore ett behof efter samhörighet, som om vi innerst
inne ledo af isoleringen och ensamheten. Men sädana tillfällen af gemensamt
arbete äro så få, en glad stund bara, i långa är af afskildhet. Vi se ju
dagligen ocb träffa våra grannar, mon tillfällena till gemensam hjälp äro sa
ta och flyktiga, att vi glida ifrån hvarandra igen.»
Skiftesverkets omskapande betydelse för värt jordbruk är ju
allmänt känd och behöfver icke här beröras. Dess roll inom
omflyttningens historia är mindre uppmärksammad. De gamla »byarna»
voro för sin tid ett slags städer och tillliandahöllo, genom det lifliga
umgänget, i ej ringa mån de tillfällen till förströelse, efter arbetet,
som utgöra en af stadslifvets förnämsta lockelser. Sedan
bysamhällena blifvit upplösta, blef det, bokstafligen taladt, för enformigt oeli
tör tråkigt pa de isolerade gårdarna, i synnerhet för ungdomen.
Häruti ligger säkerligen en betydande orsak till våra dagars så
mycket omtalade och så mycket klandrade inflyttning till 9täderna.
förhållandet säges vara enahanda i Amerika, äfven bland våra
landsmän därstädes. De af våra utvandrare så efterlängtade, nästan
till skänks erhållna farmerna ute på prärien, där man med sådan
hänförelse byggt och odlat och bragt sig upp till välstånd, — dessa
gardar lära mycket ofta af den nästa generationen försäljas eller
bortförpaktas, för att utbytas mot ett nytt näringsfång inom
industrisamhällen eller städer. iJordtröttheten» är alltså ieke en företeelse
uteslutande bland svenskarne i Sverige.
Det tjänar till intet att klaga öfver inflyttningen till städerna
och söka med konstlade medel motarbeta densamma. Företeelsen är
alltför naturlig för att kunna öfvervinnas pä annat sätt än genom
att landsbygden utrustas med lockelser, som kunna hålla städerna
stången. 1 våra dagar göres ju åtskilligt i denna väg, genom
skapandet af tillfällen till nöje och förströelse samt till utbildning inom
yrket och inom allmäntmUnskliga kunskapsområden också på
landsbygden. Men säkerligen förslår detta icke, om man ej lyckas åstad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
