Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jordbruket. torp arekl assen.
679
År 1810.....63.641
> 1820 ..... 76.637
> 1830 ..... 86,114
> 1840 ..... 88.364
» 1850 ..... 96.810
» 1860 ..... 99,815
År 1870 ..... 95,388
> 1880 ..... 92,590
> 1890 ..... 81.888
» 1900 ..... 72,252
sättandet af en Kommitté, den 22 januari 1909, med uppdrag »att
■verkställa vidare utredning angående orsakerna till den tillbakagång
af torpareklassen, som under senare tider ägt rum i vårt land, samt
om och i hvad mån berörda företeelse må vara af beskaffenhet att
föranleda särskilda åtgärder från statens sida». Denna kommitté
afgaf sitt betänkande den 6 maj 1911.
Då alltså ett förslag redan föreligger till åtgärder för
afhjälp-ande af inom torpareklassen föreliggande missförhållanden, torde
frågan här icke behöfva ägnas mer än en kortfattad öfversikt.
Enligt ofvan omnämnda Bilaga XI utgjorde vid nedanstående
folkräkningar bela antalet manliga hufvudpersoner inom
jordtorpare-klassen:
År 1751 ..... 27,891
> 1760 ..... 30,233
’ 1769 ..... 36.166
> 1780 ..... 41,380
> 1790 ..... 52,530
» 1800 ..... 64,644
Angående utvecklingens gång sammanfattas hufvuddragen af
densamma på följande sätt. Den på enskilda ägor sittande klassen
af jordtorpare räknar sin hufvudsakliga uppkomst från 1600- och
1700-taIen. Sedan under frihetstiden, genom åtskilliga allmänna
författningar och andra åtgärder, anläggningen af torp underlättats
och befrämjats, tillväxte torpens antal ganska hastigt. Under förra
delen af 1800-talet fortgick ökningen ytterligare, ända till omkring
1860, om än i vissa landsdelar (såsom Stockholms, Södermanlands,
Östergötlands och Malmöhus län, eller de egentliga
storbruksbygderna) eu begynnande minskning inträdde redan från och med
1830-och 1840-talen, — till följd af öfvergång i stället till stataresystemet.
Eran och med 1860-talet vidtager den allmänna tillbakagängen af
torpens antal, hvilken fortgår ännu i dag.
Anmärkas må, att i Norrland torpen till öfvervägande del
utgöras af s. k. skatte- eller odalstorp, som innehafvas med äganderätt
och hvilkas brukare alltså hafva en annan ställning än brukarne af
de endast med nyttjanderätt upplåtna jordtorpen i det öfriga riket.
Inom de aderton sydligare länen i riket uppgick torpens antal år
1900 till 66,703, men år 1910 endast till 53,005.
Omkring år 1860, när torpareklassen nådde sitt maximum, torde
den, med inräkning af familjemedlemmar oeh tjänare, hafva omfattat
ej mindre än cirka 480,000 personer, eller ända till en åttondel af
rikets bela befolkning. År 1900 hade motsvarande siffra nedgått
till 347,000 personer, eller vid pass en tolftedel af riksfolkmängden.
"Torpareklassen har», heter det i jordbruksministerns anförande till
statsrådsprotokollet den 22 januari 1909, »i stort sedt visat sig
innesluta jämförelsevis lifs kraftiga och dugliga folkelement».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
