- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Betänkande /
682

(1913) [MARC] Author: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

682

emigbatioxsutredningen. betänkande.

hafva tjänstehjonslöneriia samt priserna å fria dagsverken samt å
ackordsar-l>ete stigit starkt i höjden. Dessa lönestegringar hafva, liksom stegringen af
arbetslönerna utoin jordbruket, gjort torparna alltmera missnöjda med deras
förutvarande ställning. Under de ifrågavarande, förändrade förhållandena
hafva de sedan äldre tid bestående, under den rikliga tillgängen på
arbetskraft och de förutvarande lägre arbetslönerna afslutade arrendevillkoren för
torpen synts torparna för liàrda. In natura utgående dagsverksprestationer
äro vanligen i sina fluktuationer konservativare än penningegodtgörelser.
Många jordägare hafva ej velat lämpa rättsgörelsen för torpen efter
dagsverkenas stigande värde, eller de hafva försummat att i tid göra detta.
Torparnes villkor hafva i sådana fall ej förbättrats i proportion till arbetslönernas
allmänna stigande, och mången gäng har torparen till följd häraf uppsagt
torpet, emot jordägarens åstundan ocb till olägenhet för denne.

I fall som dessa har alltså orsaken till torpareklassens förminskning i
så måtto legat på jordägarne» sida, att dessa varit ovilliga eller ansett sig
oförmögna att jämka torpvillkoren efter arbetsmarknadens förändrade
förhållanden. Detta har emellertid endast gällt, om en del af jordägareklassen i riket,
knappast om den större delen. Måhända än vanligare har varit, att
jordägarna, med hänsyn till de förändrade förhållandena pa arbetsmarknaden och
till behofvet af att. kvarhålla sina torpare, nödgats sänka
dagsverksprestationerna samt, hvilket är en mycket allmänn företeelse, öfvergå från dagsverken
till kontant arrende. Dagsverksskyldighetens ersättande med penningearrende
har nästan alltid påyrkats af torparen, som vid stigande dagsverkspriser
ansett för sig förmånligare att erliigga arrende, eller som icke velat vara
underkastad tvånget af bestämda dagsverken, hvilka han ansett medföra ölägenheter
för den fria och mest lönande dispositionen af hans arbetskraft. Jordägarne
hafva mycket ofta varit nödsakade att tillmötesgå denna fordran. Därefter
hafva frän torparens sida fordringar ofta framställts pa sänkning af
penningearrendet, och jämväl härpå har jordägaren nödgats gä med, för att icke
riskera att få torpet stående obesatt. Denna utveckling från
dagsverksskyldighet till penningearrende, hvilket senaro sedermera successift nedsatts, har
varit det kanske mest karakteristiska draget i torpinstitutionens senaste
utveckling.

Där nu en sådan modernisering af torp villkoren ägt rum, hafva torparne
visserligen, enligt utsago, oftare kvarstannar Men dessa medgifvanden frän
jordägarens sida hafva ledt till andra svårigheter, som föranledt att äfven i
dessa fall torpets bibehållande ofta har omöjliggjorts. Dä
dagsverksskyldigheten bortfallit, har torpinstitutioncn förlorat sin gamla karaktär och det
väsentligaste af sin betydeiso såsom arbetssystem för jordbruket. Torpen hafva
öfvergått till vanliga arrenden, det patriarkaliska förhållandet, med åtföljande
moraliska förpliktelser frän husbondens sida, har bortfallit, och dc rent
ekonomiska synpunkterna vid torpjordens utarrendering hafva trädt skarpare
i förgrunden. Sedan pä sätt ofvan anmärkts, allt flera eftergifter mast göras
i penningeafgälden, hafva torparrendena ofta af jordägarne befunnits
ofördelaktiga eller rent af förlustbringande. Torparens små kunskaper, minimala
resurser och brist på maskiner har för honom omöjliggjort en rationellare
brukning af torpjorden; afkastningen af torpet har tillföljd däraf varit dälig,
och torparrendet, vid jämförelse med andra arrenden, litet. Jordägarens
kostnader för hus, ved ocb gärdsel hafva fördenskull blifvit knappt betalda,
det har icke lönat sig att sätta torpens byggnader och jord i fullgodt skick,
och torpsystemet i den ifrågavarande formen har blifvit oekonomiskt.
Jordägaren har slutligen till följd däraf fuunit sig nödsakad att uppsäga torparen
och rifva ut torpet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:22:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emubetanka/0696.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free