- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Betänkande /
742

(1913) [MARC] Author: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

742

EMIGRATIONSUTltliDN INGEN. BETÄNKANDE.

på vilrldsmarknadcn i sågade ocli hyfladc varor. Norge är redan uu inne på
den vägen.

Men det kan också hända att ryssar och finnar, sedan dc afverkat det
mesta af sin stora skog, eller redan därförinnan, börja att konkurrera med
oss på cellulosaområdet, med påföljd att ccllulosapriscn falla, under det att
prisen à sågade och hyllade varor åter stiga. För ett sådant fall böra vi
gifvetvis vara beredda och därför kunna återgå till sågindustrien, närhelst den
visar sig gynnsammare. •

Hvad jag med ofvanstående velat visa är, att alla do beräkningar, som
nu göras angående en rätt skogshushållning, äro beräkningar för dagen, ej för
framtiden. Ileräkningar för dagen äro utmärkta, när det gäller sockerbetor
eller andra jordbruksalster, som skördas hvarje är, men när det gäller skog,
duga de icke. Och man skall i sanning vara i allra högsta grad framsynt
för att nu veta, hvilka pris som 50 eller ens 25 år härefter komma att gälla
för furu eller för gran eller för dc olika virkesdimensionerna. Säkra
beräkningar kunna emellertid uppgöras endast om man känner dessa framtidens pris.

Ännu är sågadt furuvirko mer värdt än granvirke. Detta förhållande
kan fortfara, men det kan ock inträffa att båda bli jämnställda, eller att
granens värde t. o. in. öfverstiger tallens. I södra delen af Sverige har man
företrädesvis fostrat tall; jag tror att man nu skulle vara glad, om älven grau
på därför lämpade marker uppdragits.

livad är dä att göra? Så vidt jag förstår ha vi att ställa oss på. den
biologiska ståndpunkten, eller att, med andra ord, af marken kräfva den största
möjliga produktion i kubik, med uteslutande af alla värdeberäkninqar. Låt
alla träd växa så länge tillväxten är tillfredsställande, och låt, så långt detta
är möjligt, hvarje träd för detta ändamål erhålla så mycken näring och så
mycket ljus som det behöfver, men afverka detsamma när tillväxten börjar
att väsentligen minskas.

På de bättre markerna kunna vi alltid, om vi intaga denna ståndpunkt,
jämte masseved producera mängder af sågtimmer, och på de bästa markerna
stor skog. Hr Wallmo har beräknat 112 år för ett träd att utväxa till 32
cm. vid brösthöjd. På grund af de undersökningar jag gjort anser jag att
på de bästa markerna detta mått skall nås på 80 år för tallen, 00 för
granen, och så läuge denna tillväxt fortfar, kunna ju träden få stå. Vi lida
heller ingen brist på goda marker, blott vi taga vara på dem; vi ha godt
om myr i Norrland. På de myllfattiga ocli torra markerna fä vi nöja oss
med att fostra massevedsdimensioner; äfven tall kan användas till cellulosa,
och cj kan dét vara riktigt att ä våra tallhedar uppdraga stor skog, när tallen
där ofta nog behöver 200 år eller mer för att uppnå 32 centimeter vid
brösthöjd. Jordmånens beskaffenhet, läget etc. bör sålunda vara det afgörande.

Så vidt jag förstår, skulle vi pä detta vis blifva beredda på alla eventualiteter.

Striden mellan anhängarne af skogsrünto- och markräntoprjncipen har
dock säkerligen gjort mycket godt, ty den har fört våra tankar pä detta
ämne, och den kommer helt säkert att verka därhän, att våra öfvcrmogna
skogar komina att afverkas i raskare tempo än hittills varit fallet. Men någon
afgörande betydelse för våra skogars framtida behandling torde denna strid
aldrig medföra, eftersom vi intet veta om det blifvande värdet. Vår uppgift
måste alltså vara att söka afvinna våra skogsmarker den största möjliga
kubikmassa., och så vidt jag kan finna är detta det enda sätt, som finnes att
åt dessa skapa det högsta möjliga värde. Härmed må markägaren vara nöjd.

Skogsmännens oaflåtliga omsorg bör sålunda inriktas pä, att våra
marker må producera det mesta möjliga, hvilket visserligen icke sker
genom att låta träden slåss om näring och ljus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:22:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emubetanka/0756.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free