Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGSBRUKET. NORRLANDSFRÅGAN.
7-19
Det iir i hufvudsak för industrien våra skogar fostras, eller det borde
åtminstone så vara, eftersom industrien får betala kostnaderna härför. På
grund häraf synes det mig af synnerlig vikt, att skogsmännen mera grundligt
än hittills skett studera industrien. Den virkesdimension och kvalité, som
för hvarje olika industrialstcr är af nöden, bör framför allt för våra skogsmän
vara känd. Men nästan lika nödvändig är kännedomen oin såväl alla olika
omkostnader som ock af försäljningspris för alla dc skiftande industrialstren.
Studiet häraf bör emellertid icke förläggas till södra Sverige, utan till
Norrland och Dalarne, ty i dossa senare landsändar står industrien — i all
synnerhet trävaruindustrien — pii en vida högre ståndpunkt.
Jag tror ock, att det direkta skogsstudict bör förläggas till Sveriges norra
hälft. För min del har jag föga förtroende för de skogsmän, som studerat
endast södra Sveriges skogar. De enorma svårigheter, som Norrlands skogar
erbjuda, väcka till lif ett helt annat intresse och kräfva vida högre insikter
än skötseln af södra Sveriges skogar.
Såväl det indirekta som det direkta skogsstudiet bör sålunda ske i
Norrland och Dalarne, om det öfver hufvud taget skall hafva något större värde.»
Norrlandsfrågan.
I detta ämne äro redan så många ocli vidlyftiga utredningar
förebragta, att det ej kan vara fråga om att här öka deras antal.
Blott några synpunkter ma framhållas, som visst icke äro nya men
dock, enligt vår mening, icke så beaktade som de borde vara.
Den första af dessa är, att orsaken fi)] den bedröfliga
utvecklingen i Norrland ligger vida mera i olämplig lagstiftning och brister
inom statsförvaltningen än hos sågverksbolagen. Redan vid
«/’-vittringen träda oss dessa förvaltningens missgrepp till mötes. Vi
låna byråchefen Kinbergs ord, hvilken, såsom bekant, hörde till
Norrlandskommitténs medlemmar.
Geftom det planlöst frikostiga sätt, säger br K., hvarpå afvittringen
utfördes, gafs det egentliga upphofvet till den nu brännande Norrlandsfrågan.
Påbörjad redan under 1(100- och 1700-talen, slutfördes afvittringen under
1820—1870-taleu, med undantag för lappmarkerna, där den i vissa socknar
ännu pågår. Dess ändamål var tvåfaldigt, nämligen: dels att bereda för
ägarna af redan befintliga hemman full visshet och säkerhet om deras
ägorymd ocb, där så behöfdes, gifva dem fyllnad från kronans allmänningar och
Öfverloppsmarker, dels ock att lämna för idoge arbetare tillfälle till ny
hemmansanläggning på kronans nyss nämnda marker samt således befrämja
landets uppodlande och bebyggande. Det var alltså ett stort och
fosterländskt syfte, som uppställdes för afvittringen och för hvars genomförande
fastställdes viss ägovidd, som i do olika landsdelarna skulle tilldelas
hemmanen. Grunden för områdesindelningen var skattetalet eller mantalet.
För hvarje mantal skulle i Jämtlands län tilldelas frän 500 till 3,000
tunnland i inägor, skog och utmark, och i förhållande därefter för mindre
hemmantal, allt efter markens beskaffenhet samt mer eller mindre godhet.
Därvid skulle icke tagas i beräkning s. k. impediment, såsom sjöar, berg,
odugliga mossar m. m. Genom särskilda kungl, bref ökades ägovidden för
yissa socknar, i synnerhet inom Härjedalen. I Norrbottens, Västerbottens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
