Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
744
EMIGIIATIOXSUTRED.MXGEN. LETÄXKAXDE.
Västernorrlands och Gäfleborgs län skulle tilldelningen ske med 700—2,500
tunnland duglig mark enligt ungefär enahanda bestämmelser. För de två
nordliga länens lappmarker bestämdes skogsanslaget, för mantal räknadt, till
5,000—20,000 kvadratref (894—3,571 tunnland).
Undersöker man nu, huru dessa afvittringsförfattningens hufvudgrunder i
praktiken tillämpats, finner man snart att man tillåtit sig att tolka dem på
ett sätt som är svårt att förklara, än mindre försvara.
Till en början har man nämligen i mycket stor utsträckning, och
uppenbarligen i alldeles oträngda mål, låtit hemmanen erhålla det maximum, som
latituden för områdestilldelningen medgifvit. Vidare har man företagit sig att
gradera marken så, att denna ej inräknats i området till sin verkliga vidd,
utan efter eu uppskattad mindre godhet; man har t. ex. i vissa fall gått så
långt, att marken beräknats motsvara endast Vs af sin verkliga vidd.
Härigenom har det tilldelade området blifvit vida större, ätt hvad handlingarna
formellt utvisa såsom afvittringens resultat. Slutligen har, i mycket afsevärd
oinfattning, duglig skogsmark betraktats såsom impediment och tilldelats
hemmanen utan att tagas i beräkning vid områdets bestämmande. Det är således
icke något ovanligt, att hemmanen erhållit mångdubbelt så stora områden,
som de enligt afvittringcus grundsatser, rätt förstådda och tillämpade, bort
erhålla.
Det är ju förvånande fakta detta. Huru liar dylikt kunnat ske,
midt i vår strama, pedantiska svenska statsförvaltning?
Sakförhållandet är emellertid klart: i Norrland hafva arealer, stora såsom
furstendöme^ utan ringaste rätt afhändts det allmänna och skänkts till
enskilda. Och dessa enskilda ha ieke förstått att göra sig skänken
till godo. Den stora sågverkskampanjen uppstod; millioners värden
gingo såsom utför en rutschbana, och där vinsten till en början
stannade, var hos de första sågverksbyggarne och de första
timmer-köparna. Skogsägarne, bönderna, som ursprungligen lätt den stora,
oförskylda presenten, stodo där med en ringa lösepenning och med
— den lifslånga grämelsen.
I själfva verket hade Norrlands befolkning varit fullkomligt
okunnig om den revolution på världsmarknaden, som redan kommit
till stånd i fråga om skogens värde. Detta är ju icke första gången
sotn ekonomisk okunnighet varit vårt folks fördärf, och blir väl icke
heller den sista. Och i förevarande fall kan okunnigheten nog både
förklaras ocli i viss män försvaras. Men någon gräns måste dock
rimligtvis begäras, och där okunnigheten går öfver alla gränser,
står ej i mänsklig makt att hindra, att den leder till missgrep]»
och förluster. Det är icke endast i Norrland som sådant inträffat;
och i dylika fall far man dock, om man är förnuftig, rättvisligen
tillskrifva sig själf skulden.
Att nu Norrlandsbönderna ej gjorde detta, utan grepos af
ytter-lig grämelse, när de funno den egendom de bortslumpat för nägra
tusental krouor, i själfva verket vara värd hundratusental eller
millioner, — detta är ju också fullkomligt mänskligt. Men härvid förbisåg
man äfven, att det ej var bonden själf, som gifvit skogen detta ökade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
