Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGSBRUKET. NORRLANDSFRÅGAN.
7-19
viirde. Utan trävaruindustriens uppkomst och de kapital, den
erfarenhet, energi oeh framsynthet, som nedlades i denna, skulle
bondens skogar i själfva verket ej varit värda ens do hundra- eller
tusental kronor, som ban verkligen uppbar. Här var en »oförtjänt
värdestegring», — den största, som någonsin förekommit i vårt
land.
Emellertid var »Norrlandsfrågan» icke kommen med detta. Den
uppstod först när sågverksbolagen begynte inköpa böndernas hela
hemman; — till en början förekom i regeln endast att man
betingade sig afverkningsrätten till skogen. Att saken tog en ny
ofördelaktig vändning, är återigen vår ekonomiska lagstiftning i främsta
rummet skulden till. Det naturliga och rimliga hade ju varit, att
om skogsägaren ville sälja, han då fått sälja undan så stor del af
skogen som han själf ej behöfde, och så behålla resten af skogen
Jämte inägorna. Om sä fått ske, skulle de norrländska
bondgårdarna behållit sin själfständiga ställning, ja, fått den högst betydligt
förbättrad; och något bolagsvälde hade icke behöft uppstå. Men nu
var i regel detta naturliga tillvägagångssätt i lag förbjudet; i de flesta
fall måste bonden antingen sälja hemmanet i dess helhet, både skog
oeh inägor, eller också icke säl ja alls. Att dä ett mycket stort antal
föredrogo att sälja, är ju fullt förklarligt. Att de gamla
inne-hafvarna sedan af resp. bolag arrenderade sina förra hemman (med
fråndragning af skogen), visade sig i många fall vara ett olyckligt
grepp, enär ett jordbruk i Norrlands inre bygder icke kan bära sig
utan skog. Men ofta stod icke något annat den gamle jordägaren
till buds, — helst om han på ett eller annat sätt förslösat
köpesumman, hvilket icke var ovanligt.
Arrendatorernas ställning på bolagsgårdarna var alltid svår,
emedan man hade svårt att reda sig med ekonomien; men den kom
att närma sig rättslöshet, därför att ännu ingen arrendelag fanns.
Att bolagen på detta sätt inköpte bondehemmanen var
emellertid länge mindre vanligt Sågverksägarna nöjde sig för det mesta
nied att förvärfva afverkningsrätten till skogen, vanligen på femtio
år. Nu kom lagstiftningen med ett nytt missgrepp:
afverkningsrätten fick ej längre upplåtas på femtio år, utan endast på tjugu,
till sist endast pä fem år. Nu tvingades bolagen att inköpa
hemmanen, för att kunna garantera sig timmertillgång till skäligt pris.
Från denna tid är det som Norrlandsfrågan blifver brännande.
Under trävarurörelsens första tider hade utan tvifvel oerhördt
många öfvergrepp och missbruk ostraffadt ägt rum. Vår
egentligen för dagens löpande ärenden tränade statsförvaltning hade stått
maktlös och rådlös inför denna väldiga ström af nya företeelser,
som på intet sätt läto intvinga sig inom de gamla trånga
formerna. Korruptionen trädde till; man känner en Treffenbergs hjälte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
