Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
748
EMIORATIOXStJTREDNINGEN’. BETÄNKANDE.
liauds att ban fingo förvärfva ett bolagshcmmaus jordbruksdel. Tilläte honom
gällande lagar att inköpa blott inägojorden med åbygguader, skulle mången
gäng hans fader eller broder kunna förhjälpa honom därtill, därest hans egna
medel ej räcka; men hvarken han själf eller fadern äger i vanliga fall
tillräckliga medel att inköpa alla dc härligheter, det lagstadgade receptet
föreskrifver. lian mästc alltså afstå från köp, ollor låna medel därtill, och då
erfarenheten visar att jordbruk i Norrlands skogsbygder ej kan bära någon
nämnvärd skuld, föredrager hau i de flesta fall att afstå, därest köpet ej
kan ske pa andra villkor än dom lagen föreskrifver. Lyckligtvis finnas ännu
en del enligt 1806 års lag styckade hemman att köpa, och mänga som anso
att det är förmånligare att äga en mindre egendom utan skuld än en större
med skuld. Iletta sistnämnda förhållande styrkes tillfullo däraf, att af de
enligt 1*96 års lag styckade bolagshemmanen de, som omfattat endast
inägo-jonl med åbygguader, hafva varit de begärligaste. Priset på dylika
egendomar hafva nämligen i de flesta fall understigit 1,000 kr., och då inägojorden
med åbyggnader i allmänhet omfatta 30 ii 40 tunnland, hvaraf endast 10 à
12 tid öppen jord, har köparen med rätta ansett, att han kunde använda öfriga
20—30 tunnland till bete och skogsbörd. Lagstiftarne hafva emellertid icke
varit af samma uppfattning; dc hafva tvärtom ansett, att det är till skada
för bondsonen att förvärfva blott iiiägojord med åbyggnader. Häraf kan man
icke draga någon annan slutsats, iin att det för honom vore förmånligare att
hyra bostad oeh köpa mjölk, smör, kött, potatis och spannmål, eller allt hvad
hemmanet gifver, iin att till billigt pris fä förvärfva detta hemman.
Det stora felet är, att man ansett att allt jordbruk i Norrland bör ägas
af jordbrukaro i egentlig mening, hvilka man därför velat förse med allt
möjligt godt, och att man har glömt att verkligheten alstrat och allt
fortfarande kommer att alstra öfvergångsformer eller blandformer, såvidt nämligen
tillstånd därtill gifves. En hel del af den norrländska befolkning, som i detta
nu i hufvudsak lefver af industri, besitter nämligen därjämte lyckligtvis
någon jord.
Man har väl alla skäl att antaga, att hemmansägarne i Norrland
hädanefter som hittills i allmänhet få flera än en son, men att däremot sönerna
n:r 2, 3 och 4 etc. af faderns hemman hädanefter ej alltid -— rätteligen
mera sällan — kunna få den jord, de önska sig. Att genom lag förhindra
dem att efter råd och lägenhet förvärfva sådan jord, som är till salu, måste
i läugdcu väcka missnöje, och smärtsamt måste det kännas att icke få skaffa
sig ett eget hein, när medel icke saknas och säljare finnes.
Den nya arrcndclagcn har lagt ytterligare hinder i vägen för inköp af
bolagshcmmancns jordbruksdelar. Oafsedt huru dessa äro beskaffade — om
blott bestående uf inägojord med åbyggnader eller styckade enligt receptet
— kunna de nämligen säljas blott hvart femtonde år, när arrendetiden utgår.
Statsmakterna vilja uppenbarligen ej tillåta, att man i Norrland lefver
af bådo jordbruk och industri; man måste välja ettdera yrket. Elcra
öfvergångsformer få icke tillkomma, och bondesönerna n:r 2, 3 och 4 etc. hafva
snart ingen annan möjlighet att skaffa sig eget hem än att utvandra. Do
måste bort till länder, där jorddelningen är fri.
En hvar borde efter råd och lägenhet fä köpa den jord, han önskar.
En person nöjer sig med en tomt för det hus, han ämnar bygga; en annan
vill därjämte hafva jord till en trädgård eller en bit åker för att föda en
ko eller par; eu tredje åter vill helt ägna sig åt jordbruk ocb önskar därför
förvärfva ett hemman. Hvarför skola icke de förstnämndes önskningar få
fyllas lika väl som den sistnämndes? Det synes vara föga konsekvent att
arbeta för att alla skola få eget hein och för detta ändamål anslå lånemedel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
