Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGSBRUKET. NORRLANDSFRÅGAN.
7-19
men samtidigt hindra jorddelningen. Jag känner industrisamhällen i
Norrland, kring hvilka all för industriarbetaren lämpligt belägen jord, som enligt
lag får säljas, redan är bortsåld, men där mängder af arbetare finnas, som
skulle vilja köpa tomter. Man hänvisar till det undantag, som i
jorddel-ningslagarna itr gjordt för bildandet af egnahemskolonier, men den rätten
har löga betydelse i Norrland. Stora arealer åkerjord äger bonden icke, och
hvad ban bar däraf, vill han behålla. En sten backe bär och hvar säljer han
däremot gärna, och arbetaren nöjer sig därmed. Alla arbetare hafva icke
heller i ett gifvet moment tillräckliga medel för att kunna köpa den jord,
de önska; en är köpare i dag, därför att ban redan sparat den nödiga
Mim-man, en annan åter först om några år, när äfven han lagt åsido, hvad ban
lör köpet behöfver. Vi arbeta på reformer till arbetarens bästa, men tillåta
honom ej att, när ban har råd därtill, fä förvärfva sig det stycke jord, ban
önskar köpa, ehuru denna hans önskan kanske varit driffjäder!! till hans
sparsamhet. Att med samma ifver arbeta i tvenne motsatta riktningar, sä
att resultatet blir = 0, är i sanning sällsamt.
I nder många år har jag känt mig upprörd öfver, att icke äfven den
mindre bemedlade, utan att skuldsätta sig och under alla förhållanden, skall
Öga rätt att köpa jord i Norrland, där sådan finnes i öfverflöd, och det har
på det högsta förvånat mig att icke alla partier velat tillmötesgå en sä
rimlig önskan. Man har velat straffa industrien för dess jordförvärf, men i
själfva verket, straffar man bondsonen och arbetaren. Och man har icke
förstått att, när industrien på grund af gällande lagar varit nödd och tvungen
att inköpa äfven skogshemmanens jordbruksdelar, så borde dessa lagar häl vas,
men visserligen icke nya lagar skapas som verka sä, att de nästan
omöjliggöra jordbruksdelarnas återgång i bondeband och sålunda förhindra en
godtgörelse af den skada som skett.
Mången anser att, af enbart sociala skäl, alla jordbruk i Norrland böra
vidmakthållas. I’ä sin tid ägde Oiles Löder de stora Gellivare-egendomarna
— c.a 1 million tunnland, liland dessa förekommo mängder af nybyggen.
Ln del af dem, belägna i Råneå socken, indrogos till staten, pa grund af
försummad odling, och utladcs till kronoparker. Sedan doss hafva hus och
jord an ytterligare fått förfalla, och arrendatorerna hafva sannerligen varit
att beklaga. Odlad jord får sålunda äfven i Norrland vanhäfdas, när den
tillbör staten — någon anmärkning i ofvannämnda hänseende har mig
veterligen aldrig förekommit, — och en arrendator af kronojord synes under vissa
förhållanden vara ön helt annan man äin arrendatorn af ett bolagshemman.
Man kunde annars tycka, att då nybyggen pä grund af försummad odling
indragas till staten, borde äfven dessa af sociala skäl omedelbart sättas i
stånd. Då så ej sker, frestas man att, tänka, att staten lifligt intresserar
s’g för jordbrukets utveckling ocli människomas väl på bolagens mark, men
visserligen icke på sin egen. ■ Mig synes emellertid, att staten har minst lika
stora, sociala förpliktelser som bolagen, och att statsmakterna, innan den
ensidiga norrländska vanhäfdslagen antogs, bort se till att staten i afseende ä
sitt jordbruk och sina arrendatorer ej hade något att förebrå sig.
Domänstyrelsen var på sin tid erbjuden att af ofvannämnda
Gellivare-ogendornar inköpa en större skogsareal, däri inbegripen ett hundratal
nybyggen, äfven de mestadels belägna i Råneå socken. Den erhöll denna affär pa
hand under, om jag minns rätt, 2 månaders tid. Vid utgången af den
bestämda tiden kunde Domänstyrelsen emellertid ej bestämma sig. »En smart
affärsman» — jag citerar br Lindhagen — »trädde dä emellan ocb beröfvade
staten affären». Jag är i tillfälle att kunna upplysa om, att Råneå
socknomän, som närmast skulle berörts af ett statsköp, med mycket blandade käns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
