Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7ö2 EMIGRATIONSUTREDNIXGEJC. BETÄNKANDE,
munikationernas utveckling blifvit väsentligen fördröjd; samt att arbetslönerna
ingalunda varit hvad de nu iiro. Jag vågar t. c. ni. betvifla att jordbruket
nått den punkt, hvarå det nu befinner sig, ty gnidinflödet har spridt sig öfver
hela landet, ej blott öfver Norrland.
Enligt allmän uppfattning borde trävaruindustrien icke fått förvärfva den
skog, den äger. Den hade ändå bort utföra sitt värf och sålunda arbetat
endast till fördel för staten ocb alla andra skogsägare, mon icke till egen fördel.
Da stat och enskilde alltjämt äga fyra femtedelar af Norrlands och Dalarnes
mark, men bolagen endast en femtedel, så kan ju härpå svaras, att industrien
verkligen i hufvudsak arbetat för andra. Anföras kuudo vidare, att den
femtedel, som industrien förvärfvat, ej borde anses vara cn alltför
öfverdrifven ersättning ’för det arbcto den uträttat, allra holst bolagen icke fått denna
femtedel till skänks. De hafva, som alla andra, betalat sina skogsegendomar,
och då priset för dessa stegrats i samma män som de genom industriens arbete
erhållit högre värde, så har man ju rätt att säga, att industrien betalat andra
för det arbete som den själf utfört. Man kunde t. o. m. tycka, att det
vore rimligare, om stat och enskilda skogsägare till industrien lämnade
åtminstone någon ersättning för det höjda skogsvärdot, än att industrien förbjudes
att förvärfva ytterligare skogsmark och salunda hädanefter är tvungen att utan
ersättning i nägou form arbeta för andra. Mänskligt iir, att när man vet
med sig att man kan mångdubbla cn egendoms värde, man inköper donsamma
för att själf komma i åtnjutande af värdestegringen; öfvcrmänskligt däremot
att arbeta, taga risken, lyckas att mångdubbla egendomens värde, men ej ens
söka att förvärfva den, utan lämna hela vinsten ät egendomsägaren.
Skulle industrion, därest den från början förbjudits att förvärfva, skog.
kunnat utföra sitt värf? Hvarest skulle i sä fall do hundratals millioner
kronor tagits, som åtgått till flottledernas iordningställande, till uppförande af
sågverk, hyfvelvcrk och cellulosafabriker samt till arbetarebostäder, brädgårdar,
magasin etc.? Skogen måste släppa till de nödiga medlen; någon annan
möjlighet fanns icke. Många sågverksägare nöjde sig med att pä längre tid —
vanligen 50 ur — arrendera skog; andra, mer förutseende, insågo, att därest
företaget skulle äga bestånd tör framtiden och skogsvård kunna äga rum, det
vore nödvändigt att skaffa egna skogar. Men fastän mycken mogen skog
fanns att tillgä, dröjde det dock mer än ett halft sekel, innan trävaruindustrien
nådde sin fulla utveckling. Kapital fattades i landet, och det. var ej så lätt
att med ens omsätta skog i pengar, ty äfven marknader saknades.
Man började vanligen med skeppning af bjälkar för att därigenom få
något kapital till sitt förfogande, uppförde billiga vattensågar af enkel
beskaffenhet och afvcrkadc endast de skogar, som lågo närmast kusten,
hvarigenom man undgick den dyrbara flottningen. För öfrigt saknades medel att
llottbargöra ens hufvudvattcndrageu, och knappast någon torde i
trävaruindustriens barndom hafva tänkt sig, att det kunde löna sig att llottbargöra
äfven bivattendragen. Sa småningom växte dock kapital och insikt ocli
därmed äfven företagsamheten, ångsågar byggdes, det ena vattendraget efter det
andra gjordes flottbart, gemensam flottning och sortering infördes etc., allt
med påföljd att alla Norrlands förut värdelösa skogar dock till sist fingo ett
värde, hvilket ock hittills alltjämt varit i stigande. Svårigheter af
mångfaldig art har industrien haft att öfvervinna, hvaribland do tekniska cj varit dc
minsta. Ingen tänker nu på dessa svårigheter; man glömmer så lätt
föregående generationers gärningar ocb de förhållanden, under hvilka dessa lefvat.
Förvisso kan man dock säga, att därest till alla andra svårigheter kommit förbud
för industrien att förvärfva skog, så skulle i detta nu ingen industri funnits och
Norrlands skogar vara lika värdelösa som dc voro i början af förra seklet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
