Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
758
EMIORATIOXStJTREDNINGEN’. BETÄNKANDE.
Bergsbruket.
Inom nutidens svenska bergshandtering intager ju frågan om
den norrbottniska malmexporten ett synnerligen betydelsefullt rum.
Hela historien oin dessa lappländska grufvor skall väl en gång stå
såsom ett af de besynnerligaste bladen i Sveriges häfder. Vi erinra
här endast om några strödda data: grufvornas färsäljning till
ut-ländingar år 18(!4; de besinningslöst fördelaktiga privilegierna till
det engelska järnvägsbolaget; svenska statens vägran för ännu blott
vid pass ett årtionde sedan att inköpa malmfälten för — tjugu
millioner kronor; samt slutligen de besynnerliga restriktionerna för
malmfångsten, genom hvilka, bland annat, Norrbottens ekonomiska
utveckling trängs att stagnera och den nutida stora utflyttningen
blef en nödvändighet.
Efter innevarande års riksdagsbeslut om malmbrytningens
utvidgande får väl denna fråga anses principiellt löst i en lycklig
riktning, och det torde således vara obehöfligt att här upptaga utrymme
med citat ur den rikliga samlingen uttalanden, där Sveriges så godt
som alla fackmän stå eniga, ej blott med hvarandra utan äfven med
Sveriges yppersta affärsmän. Naturligtvis är dock frågan icke
slutgiltigt löst ännu, men när den kommer upp nästa gäng, må vi
hoppas att den ekonomiska uppfattningen äfven hos allmänheten
skall ha stadgats i en riktning, som låter oss få full nytta af dessa
oskattbara naturens håfvor.
Om en annan betydelsefull punkt i detta hänseende ha vi
uttalat oss pä följande sätt i Bilaga XIX:
»Grängesberg—Oxelösunds bolag bör ha rätt att i fred fä utveckla sin
malmfångst i Norrbotten. Men ä andra sidan har Sveriges folk rätt att fordra af bolaget,
att det ordnar sin afsättning på för landet själft möjligast inbringande sätt.
Det skulle ej vara ett svenskt företag, om man oj haft anledning misstänka
brister härutinnan. Sådana brister hafva legat i öppon dag och allmänt
erkänts beträffande de tidigare lappmarksbolagen. De skulle ej varit svenskar,
dessa bolags ledande män, om de ej, likaväl som våra sågverksägare förr i
världen, vräkt sin vara ut på marknaden, vräkt och slumpat och lämnat åt
främmande affärsmän att skörda den större delen af vinsten. Detta är
verklig misshushållning med Sveriges naturtillgångar. Och med hänsyn till att
all svensk erfarenhet i dylika fall går i en sa sorglig riktning, ha vi rätt att
till det i viss mån privilegierade Grängesbergsbolaget ställa den frågan: har
i detta fall bolaget undvikit sina föregångares missgrepp? Är afsättningen at
våra malmer ordnad sä, att verkligen nettovinsten blir så stor som möjligt oeh
i så hög grad som möjligt stannar på bolagets egna eller svenska händers»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
