- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Betänkande /
772

(1913) [MARC] Author: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

772

EMIGllATIONSljTREDNINOEN.

BETÄNKANDE.

Kj mindre påfallande iir den allmänna opinionens likgiltighet hos oss för
affärsfrågor, i synnerhet när afses förhållandet till främmande länder. Den
s. k. mellanrikslngen diskuterades af tlera af våra stora pressorgan utan
något försök att verkligen intränga i sakens ekonomiska sida; det ansågs
alldeles tillräckligt, blott den politiska betydelsen framhölls. Sjöförbindelsen
ined Finland låter man år efter år uppehållas så godt som ensamt af
tinnarna, och med fullständigaste likgiltighet har den uppsvenska allmänheten
sett den svenska sjöfarten i Örosund tillintetgöras. Någon sammanslutning
för räddande af Skånes ekonomiska intressen, som starkt hotas från det
öfvermäktiga Köpenhamn, kan naturligtvis icke komma i fråga.
Sammanslutning och solidaritet uppskattas annars öfverallt i våra dagar till sitt rätta
värde, blott icke i vårt lands affärskretsar.

Under de senaste årtiondena ha våra näringsidkare i allmänhet gjort
stora ansträngningar att tillägna sig nya uppfinningar, nya arbetsmetoder och
nya åskådningar inom yrket, och offentligt och enskildt har ihärdigt arbetats
pä en förbättring af fackundervisningen. Undantag gör allenast
köpmans-yrket. Vi våga hålla före, att. här till och med skett en tillbakagång, att
— naturligtvis med enskilda aktningsvärda undantag — dugligheten hos våra
köpmän nu i genomsnitt är lägre än hvad den var t. ex. för trettio år
sedan. Detta under en tid då annars spännes hvarje nerv för att kunna
bestå i den ekonomiska kampen! Hvad har under dessa trettio är gjorts för
handelsundervisningens förbättrande i vart land? Hvad göres för utbildande
af dugliga handelsresande?

Ser man till vår omsättning med andra länder, framträda en mängd
sorgliga förhållanden, om hvilka man dock ända till do senaste dagarna
knappt ens vårdat sig taga notis. Af vår införsel hämtas cn mycket stor
del från våra närmaste grannländer, som tjäna oss i egenskap af
mellanhänder och därvid alldeles i onödan fördyra våra förnödenheter; förlusten
går säkerligen till ett stort antal millioner hvarje år. Att en
oproportionerlig del hitföres å främmande fartyg, behöfver knappt omnämnas — det
säger sig, tyvärr, nästan själft. Också torde snart å främmande nationers
fartyg finnas lika många svenska sjömän som å våra egna.

Af vår utförsel går också en mycket betydande del till mellanhänder,
som skörda den största vinsten. En alltför stor del af vår export
ombesörjes af våra fabriksidkare själfva, hvilket nästan med nödvändighet måste
gifva ett sämre resultat än som bordo vara fallet. Man kan jn ej begära
hos en och samma person både de egenskaper, som kräfvas för fabrikationens
skötsel, och dem som kräfvas för afsättningens ordnande — tvenne
hvarandra alldeles olika verksamhetsområden, som annars i våra dagar anses hvar
för sig kräfva sin man fullt. Det är under sådana förhållanden fullkomligt
obefogadt, när våra konsuler och handelsagenter litet emellan klaga öfver
våra fabrikanters oföretagsamhet i fråga om handelsförbindelsers inledande;
detta är icke fabrikantens uppgift, utan det är köpmannens. Men hvar
finnas hos oss nutidens högt utbildade, energiska, språkkunniga och för yrket
intresserade köpmän? Nilr man frågar, hvarför våra affärsmän införskrifva
sina kolonialvaror från — Danmark, får man till svar: därför att
rekvisitionerna då kunna göras pä svenskat}.).

Våra bedröfliga handelsförhållanden utgöra den egentliga
förklaringsgrunden till en af de största svårigheter, med hvilka vart lands näringslif
alltid haft att kämpa, eller bristen på kapital. Kapital samlas egentligen
blott genom handel: industri och öfriga näringar gifva blott genom en klokt
ordnad afsättning den vinst, att besparingar af någon större omfattning kunna
göras. Sà länge vi framhärda i vår likgiltighet för, huru våra handelsför-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:22:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emubetanka/0786.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free