Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDELN OCH A FFÄItS VÄSENDET.
775
handeln iir däremot tvifvel underkastadt, om förhållandena
förbättrats så synnerligen mycket. Det, är sannt att den gamla
ringaktningen för yrket kanske i någon mån håller på att gifva vika, och
handelsundervisningen bar ju förbättrats åtskilligt. Men ännu ljuda
klagomålen frän konsuler och handelskamrar lika starkt som förr
öfver bristande vakenhet, påpasslighet oeh affärsvana hos våra
köpmän. Man far hoppas, att det numera är i främsta rummet de äldre
representanterna af yrket, som dessa klagomål gälla, och att den nya
generationen af svenska köpmän snart i fråga om duglighet och
energi skall kunna mäta sig med våra konkurrenter, hvilket
sannerligen också är starkt af behofvet påkalladt.
Med 1850- och 18(i0-talen, särskildt med franska handelstraktaten
1865, beträdde Sverige frihandelns väg. Återgången till en
protektionistisk tullpolitik betecknas af ären 1888 och 18!I2.
Väl måste det vara ett önskemål att vårt land efter hand skall
lyckas ånyo återgå till frihandelssystemet. Men detta innebär icke
att vi behöfva komma tillbaka till det svenska systemet af 1865—1888;
detta bör tvärtom för alltid betraktas såsom en misslyckad och
utdömd åskådning.
När England genomförde frihandeln inom sin egen tulltaxa och
arbetade för frihandelsidéernas utbredande och befästande öfver hela
världen, sä skedde detta icke af teoretiska, än mindre af ideella
skäl, utan emedan England, efter en tvåhundraårig klok och
omtänksam skyddspolitik, kände sig den öfriga världen så öfverlägset,
att det blott kunde hafva fördel af att inbjuda till en fri och allmän
täflan. När vi åter i Sverige mellan 1858 och 1888 alltmera
utvecklade frihandelsåskädningarna, eller, till sist, åtminstone arbetade
för bevarandet af hvad härutinnan vunnits, så skedde det på grund
af rent abstrakta resonemanger, utan någon undersökning, huru
förhållandena faktiskt ställde sig i Sverige, och utan att tänka på, hvilka
modifikationer som kunde göras nödvändiga af läget för stunden.
Till dylikt hoppas vi att vår svenska näringspolitik aldrig mera
skall komma tillbaka.
Vi återgifva, med någon omredigering, ett af våra uttalanden i
detta hänseende för nägra år sedan:
»Frihandoln innebar, att folken ställdes blottade fram pa, don stora
internationella täflingsbanaj utan allt konstladt skydd. Skall det vara förnuft i
ett sådant system, måste dot ju innebära, att ett litet folk skall anstränga
sin kraft till det yttersta för att, värja sig mot en konkurrens, som på en mängd
punkter måste blifva rent af üfvermäktig. Men bur ofta nöjde man sig icke
bär i Sverige med det enkla laisser äller: vi behöfva icke anstränga oss mera
än förr, ty nationalekonomien lär oss, att hvad som icke lefver af sig själf,
det förtjänar att dö. Och jag vet icke hvilken af vara näringar icke skulle
fått gå till döden under denna bedröfliga liknöjdhet, om icke en ny
åskådning dock till sist hade brutit sig igenom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
