- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Betänkande /
798

(1913) [MARC] Author: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

798

EMIGRATIONSUTREDXINGEN. BETÄNKANDE.

riskera, sa har man heller ingen större vinst att påräkna. 1’roblemet är ej
att slippa risk, utan att väl beräkna sin risk.

I)et finnes emellertid ett område, där vi svenskar, såväl stat och
kommuner som enskilde, visat en verkligen storslagen framsynthet och ej bäfvat tillbaka
för högst betydliga risker. Detta är i fråga om våra järnvägsbyggnader.
Staten har offrat hundratal millioner kronor på järnvägarna i Norrland, fastän dou
vet att det kan dröja årtionden innan de gifva direkt valuta för hvad do
kostat. Men hvem vill väl därför hafva det norrländska järnbansystcinet
ogjordt! Tvärtom, vi iiro i dessa dagar färdiga att offra nya tiotal millioner
på Inlandsbanan. Och detta anses såsom ett af de mest lyckobådande tecknen
till återuppvakuad svensk energi. Och det är naturligtvis så. Men då blott
en enda liten fråga. När vi riskera hundra millioner kronor på järnvägar,
som lämna endast indirekt nytta, — hvarför iir det då så omöjligt att. få
den svenska staten att riskera några få millioner på ångfärjor ocli direkta
sjöfartsförbindelser’? Är ej här den väntade indirekta vinsten minst lika
stor som vid järnvägarna?»

Sedan förestående skrefs, äro sju år gångna, och en hvar vet att
denna tidrymd betecknar kanske den största uppryckning som den
svenska sjöfarten någonsin genomgått.

Ännu äro dock icke alla de möjligheter utnyttjade, som i detta
hänseende iiro beskärda vårt laiul, som utan tvifvel är ämnadt att
blifva ett sjöfartsland af första ordningen, när man tänker på vårt
folks anlag för detta yrke och pä landets mänga förträffliga hamnar,
— sådana de gifvits oss af naturen, ty våra egna åtgärder äro ju
ännu ganska obetydliga.

En omständighet, som ännu ingifver något bekymmer, är
följande. Äfven denna gäng har det stora uppsvinget kommit till stånd
under en tid af ovanligt lysande konjunkturer. Det återstår att
se, huru vår nyskapade sjöfart skall reda sig när de sämre dagarna
komma. Vi må hoppas, att den nu skall stå törnen bättre än som
var fallet under 1870-talet.

De mangen gang mindro lyckliga affärsmetoder, som tränga
sig fram inom det moderna näringslifvet, hafva icke heller
uteblifvit inom den svenska sjöfarten. Det säges vara ganska
vanligt numera, att befälhafvareplatserna å våra större fartyg
lämnas endast till personer som själfva insätta ett såsom
tillräckligt ansedt belopp i rederiföretaget. Om också detta någon gäng
kan vara lämpligt, är dock principen icke utan sina stora
olägenheter och faror; till uppdragandet af en förstarangs
befälhafvare-klass bidrar den i alla händelser icke. Det hela är ett exempel
bland många, huru nödvändigt det är, att både den allmänna
uppmärksamheten och lagstiftningen med all vakenhet följa de nya
kutymer, på hvilka nutidens ekonomiska lif, med dess våldsamma
konkurrens, är så rikt.

Under de senaste båda mansåldrarna ha mer än 1 million
svenskar passerat Atlanten, på resa till Förenta Staterna, och at-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:22:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emubetanka/0812.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free