Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMFÄRDSELN". JÄRNVÄGARNA.
807
— viel sjöfarten åter ha vi haft konkurrens med främmande folk.
Oeh för all dylik konkurrens har man i vårt land städse ådagalagt
en besynnerlig skygghet. Man har känt sin underlägsenhet och
man har dragit sig för det enda, som kunde göra denna om intet: en
energisk sammanslutning mellan alla intresserade inhemska krafter.
Vårt ståtliga järnvägsnäts betydelse för det ekonomiska lifvet
var länge mindre stor än man vanligen föreställde sig. 1 en artikel
i Järnbanebladet för ett par årtionden sedan påpekade vi, att
folkökningen på den svenska landsbygden, och äfven i städerna, alltid
ställde sig hög i de trakter där, för ögonblicket, järnvägsbyggande
pågick, men att. ty värr, folkökningen vanligen upphörde så fort
järnvägen var färdig. Tillväxten berodde alltså mera på den
folksammanströmning, som var den naturliga följden af det omfattande
arbetet, än på någon kraftigare utveckling af bygdens näringslif.
Så småningom torde väl förhållandena härutinnan hafva ändrat sig
något till det bättre. Ännu är dock inverkan af nya samfärdsmedel
långsammare äii man ofta föreställer sig, åtminstone i vårt land.
Ett typiskt exempel på, att järnvägsförbindelser icke i och för sig
äro tillräckliga för väckande af ett kraftigare näringslif, lämnas af
mellersta Jämtland, hvarifrån utflyttningen i våra dagar är abnormt
stor. Äfven andra dylika fall skulle nog kunna påpekas. I
förhållande till det faktiskt förefintliga ekonomiska arbetets utveckling
torde väl exempelvis Kronobergs län och Västgötadelen af
Alfs-borgs län vara så väl försedda med järnvägar som öfver hufvud
någonstädes i Europa är händelsen. Men vi veta alltför väl, att
detta icke för orterna i fråga medfört någon större ekonomisk
uppblomstring. Att bygga järnvägar är nog bra, men alt draga full
ekonomisk nytta af dem är en konst, som tydligen ännu icke
allestädes i vårt land är uppfunnen. Detta sammanhänger väl med, att,
i allmänhet, vårt affärslif äunu lider af mänga svagheter och brister,
som blott en större ekonomisk upplysning, bättre organisation oeh
starkare ekonomisk verksamhetslust kunna råda bot på.
Med afseende å en del af nutidens problem i sammanhang med
järnvägs väsendet förekommer i vår i Milada XIX återgifna äldre
behandling af einigrationsfrågan följande uttalande:
Vi iiro tacksamma mot våra järnvägsförvaltningar, särskildt mot
statsbanornas styrelse, ott de förmått i värt fattiga land, med dess obetydliga
trafik, etablera ett järnvägssystem, som i flera hänseenden måste räknas till
de bästa i världen. Detta är ju också ett vanligt svenskt drag: dylikt göra
vi alltid bra, bättre än de flesta andra folk. Det är blott det ledsamma, att
när vi öfvergå till sakens nationalekonomiska sida, då blir det slut med
tacksamheten.
Våra statsbanor skötas väl, det iir allmänt erkändt, — när det gäller
goda vagnar och utmärkta tekniska anordningar; och deras ekonomi är också
god, sä länge den får betraktas såsom ren privatekonomi. Men huru länge
dröjdo det ej, innan det gick upp för vara vederbörande, att järnvägarna ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
