Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMFÄRDSELN". JÄRNVÄGARNA.
809
omarbeta taxorna från denna nya synpunkt, är väl allmänt erkändt,
men Preussens exempel visar dock, att saken är möjlig. För ett
eller annat möjligen skeende missgrepp i detta fall, får väl ej bela
principen kastas öfver bord. -MA fot måste dock vara, att man icke
af järnvägarna fordrar direkt afkastning mera än man gör det t. ex.
af postväsendet, — om man än helt naturligt får närma sig detta
mål endast långsamt och med stor försiktighet.
I fråga om våra statsbanors anläggning kan sättas i fråga, 0111 man
ej väl mycket gifvit efter för de militära synpunkterna. Om man
räknar efter hvad det årligen kostar staten, att stambanorna genom
Norrland dragits pä sätt som skett, måste man fråga sig, om skälen
härför verkligen varit tillräckligt starka för att motivera en dylik
utgift. Det kan också sättas i fråga, om ej de militära
myndigheterna handla orätt, när de i utlåtanden af detta slag låta endast
de militärtekniska hänsynen framträda. Också från militär
synpunkt kunna dock äfven andra omständigheter hafva stor betydelse.
Man måste väl medgifva, att Sveriges försvar i norr skulle vinna
högst betydligt på, att Torneådalens befolkning vore helt försvenskad.
Af milit&v-tekniska skäl har man nu fördröjt detta arbete i ett par
årtionden. Ar verkligen detta ens från försvarssynpunkt välbetänkt?
Från unionstidens dagar kunna vi ibland konstatera otillbörlig
hänsyn till Norge, vid våra järnvägsanläggningar. Sä t. ex. borde
den föreningspunkt, som Bräcke nu utgör, i stället ha förlagts till
Torpshammar, eller ännu längre österut, — om man velat gynna
Sundsvall. Nu gynnade mau i stället Trondhjem. För
Dalslandsbanan gjorde svenska staten rent exceptionella uppoffringar men
utlämnade den sedan åt norrmännen. — Äfven vid enskilda
järnvägsbyggen finner man spår af dylik ofosterländsk politik. Banan
till Malung t. ex. borde ha utgått från Vansbro, som angaf den
naturliga riktningen och ledde genom den odlade bygden; att den
i stället drogs genom ödemarken från Brintbodarne, var endast en
invit åt — Kongsvinger. Lyckligtvis var Norges kapitalfattigdom
allt för stor för att det vid alla tillfällen skulle kunna begagna sig
af vår malplacerade välvilja. Annars skulle nog, den dag som är,
bela västra Sveriges utrikes handelsomsättning varit ledd öfver Norge.
Värt statsverks och vår järnvägsstyrelses politik mot de
enskilda järnvägarna har präglats af ett tillmötesgående oeh en
vidsynthet, som äro sällsynta inom vår administrations historia och
som vi för det svenska näringslifvets del knappats kunna vara nog
tacksamma för. Då allt dylikt gemenligen förklaras genom den
från begynnelsen skapade traditionen, skulle det onekligen vara
af intresse att veta, till hvilken denna tacksamhet ytterst borde
riktas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
