Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
statsförvaltningen.
841
I fråga om den centrala förvaltningen föreligger, såsom bekant,
ett kommittéförslag, gående ut på de hittills »själfständiga»
ämbetsverkens inordnande under departementen. Vinsten häraf blefve väl i
första rummet, att den slutliga föredragningen af hvarje ärende
komme att ske af sakkunnige. En hvar vet, alt den som nödgas
fatta beslnt i ett ärende som han ej fullt behärskar, helt naturligt
ryggar tillbaka för hvarje mera genomgripande förändring och så
långt som möjligt ansluter sig till själf klara maximer, eller till
sådana för hvilka allmänt erkända auktoriteter kunna anföras. Att
regeringsärenderna hos oss så länge föredragits till afgörande af
personer med ofta endast formell kännedom i ämnet, förklarar därför
sannolikt till stor del, att så många i sakkunniges ögon högst nödiga
reformer uteblifvit, eller att man stannat vid halfmesyrer, som — i
bästa fall — fått göras om igen. Het vill alltså synas, som skalle
det nya kommittéförslaget åtminstone möjliggöra ett kraftigare och
mera målmedvetet reformarbete inom vår administration.
Uti icke ringa mån försvagas vår förvaltning därigenom, att för
tjänstemännen icke tillräckligt erkännande, i form af befordran,
lämnas för ett mera framstående arbete än det sedvanliga. Detta
förhållande har uppstått därigenom, att äfven undra gradens tjänster
nästan alltid tillsättas pä grund af tjänsteår och formella meriter,
icke pä grund af den verkliga högre förtjänsten och skickligheten.
1 detta hänseende torde man i själfva verket ha kommit på sidan af
grundlagen. Ett återvändande till ett strängt iakttagande af dess bud
skulle sannolikt i ej ringa mån bidraga till tjänstemannapersonalens
uppryckning. Det nuvarande systemet sammanhänger väl med den
mindre lyckliga tendens, som man kan spåra på nästan alla områden
af vår förvaltning: att man låter formella skäl och »papperens
vittnesbörd blifva afgörande i allt, äfven där lagens mening tydligen
är, att ett beslut skall fattas pa grund af den personliga
uppfattningen. Allt inrymmande åt denna sistnämnda undvikes med
påtaglig ängslighet, — om till förvaltningens nytta, är säkerligen
högst tvifvelaktigt.
I fråga om den lokala statsförvaltningen synes oss en del
önskemål föreligga, hvilka det kanske icke får anses alltför mycket falla
utom vår uppgift att här gifva plats ät.
Blatid de många kortsynta sträfvanden, till hvilka det gamla landtmanna
partiet under sin makts dagar gjorde sig skyldigt, var äfven att söka afskaffa
landshöfdinge- och biskopsämbetena. Om man eftersinuar de synpunkter, som
åtminstone borde göra sig gällande vid tillsättandet af dessa ämbeten, måste
man finna, at.t just dessa chefer representera den mera frigjorda uppfattningen
och den mera reala förtjänsten, gentemot endast formella förtjänster och
formell rutin. Att afskaffa dessa ledare vore att riktigt utlämna hela vår lokala
förvaltning i formalismens och byråkratiens våld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
