- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Betänkande /
844

(1913) [MARC] Author: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

844

emigrationsütredningen. betänkande.

norm att låta kommunen sammanfalla meJ pastoratet i stället för
med församlingen. Ändringar i fråga om den kyrkliga indelningen
möta svårigheter, enär dessa hafva emot sig månghundraårig
tradition; men en ändring af vår kommunala indelning skulle knappast
stöta några andra intressen för hufvudet än den rent yttre
bekvämligheten och en eller annan sockenmatadors fåfänga. — En stor
lättnad skulle åstadkommas för våra kommuner genom beredande af
en gemensam upplåning, pà billigare villkor än de nuvarande.

I motsats till hvad man vanligen föreställer sig, är kommunernas
finansiella ställning icke i första rummet beroende af
fattigvårdsutgifternas storlek. Dessa utgifter betyda i regeln mindre än man
tror. Orsaken härtill är doek belt enkelt den, att en fattig kommun
måste inskränka sin fattigvård till det minsta möjliga, medan en
mera välmående kommun åtminstone lan visa större hjälpsamhet.
Detta är skälet, hvarför den verkliga fattigdomen icke kan mätas
efter fattigunderstödens storlek; dessa äro ofta minst just i de
fattigaste bygderna. Men detta åter vittnar belt enkelt om, att våra
fattigvårdsdistrikt äro för små.

Redan på (iustaf II Adolfs tid var frågan uppe att göra
fattigvården till en länsangclägenhet. Många skäl tala för, att denna
tanke ändtligen kommer till förverkligande. 1 förbigående må
nämnas. att i liln, som äro eller kunna komma att delas mellan flera
landsting, landstingsområdet vore en ännu bättre enhet. Landstingen
administrera ju redan en stor del af vår sjukvård; fattigvården
skulle härtill komma såsom ett mycket naturligt komplement.

Att under en sådan anordning vissa försiktighetsmått behöfde
träffas mot missbruk från de smärre samhällenas sida, säger sig
själft. I nägon mån kunde kommunerna fortfarande göras
ansvariga för sina egna understöds tagare, t. ex. genom en uttaxering till
landstinget i proportion till antalet understödda. Denna uttaxering
finge dock på inga villkor göras för hög, ty i så fall riskerades bela
vinsten af reformen. Den sålunda kvarstående, särskilda
ansvarigheten för hvarje kommun skulle för öfrigt bereda mindre svårigheter
om, såsom här ofvan föreslagits, kommunerna i regeln gjordes större
än nu till folkmängden.

Om fattigvardsdistrikten vidgades till att sammanfalla med
landstingsområdena, skulle äfven i betydlig män stäfjas den fruktan,
som nu är så påtaglig inom kommunerna: att mottaga, inflyttade, om
hvilka man kan befara att de skola falla fattigvärden till last.
Denna farhåga är kanske den förnämsta orsaken till, att det är så
svårt för en mindre bemedlad att fa köpa sig ett litet jordstycke
eller en byggnadstomt för att därå grunda sitt hem. Om
ofvannämnda bekymmer hos kommunens förutvarande medlemmar ej längre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:22:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emubetanka/0858.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free