Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N ö D V X II N S It AT T K X.
855
Denna ömsinthet för slagskampar, som fordrar att fredliga medborgare
icke skola pä verksamt satt freda sig frän öfvervåld förr an de känna kallt
stål i köttet — ocb knappast ens då, — är för öfrigt, enligt vårt förmenande,
långt ifrån att vara ett skydd för allmänna säkerheten, en verklig uppmuntran
till våldsgärningar.»
Man skall invända, att här anförda fall ligga ett fjärdedels
århundrade tillbaka i tiden. Men iiro verkligen förhållandena sä mycket
annorlunda nu? Det hände i fjor, att en vaktmästare i Stockholm
blef pä öppen gata öfverfallen af en rusig person, som han skyddade
sig mot genom att med all makt stöta honom ifrån sig. Mannen föll
i gatan och slog ihjäl sig, och vaktmästaren — dömdes till två års
straffarbete. Af nåd blef straffet sedan nedsatt till sex månaders
fängelse.
Äfven i bästa fall torde det vara ytterst sällsynt, att en person,
som för att skydda sig själf eller de sina, råkar taga en
valdsverka-res lif. undkommer åtminstone några veckors rannsakningsfängelse
innan ban blir frikänd. Och är det då ingenting för en oförvitlig
medborgare att belt plötsligt ryckas ifrån de sina och sina göromål och
under några veckor beröfvas sin personliga frihet, till på köpet
betraktad såsom sannolikt en brottsling? Vi bedja våra jurister att
verkligen tänka sig fullt in uti en sä enkel sak. Vi andra kunna
oj erkänna det vara ett rättssamhälle värdigt, att dylikt får ske.
När samhället så fullständigt, som hos oss är fallet, beröfvat
den enskilde medborgaren all möjlighet att skydda sig själf, bör väl
samhället känna sin egen förpliktelse sa mycket starkare, att skydda
sina medborgares lif och intressen. En hvar vet, huru det i detta
fall förhåller sig. Något skydd till lif och lem från samhällets sida
kan egentligen icke sägas existera på den svenska landsbygden. Det
enda som göres, iir att våldsverkaren, om ban kan ertappas, får ett i
regeln alldeles för lindrigt, stundom skandalöst lindrigt straff, sedan
den ohjälpliga olyckan väl är skedd. Vår svenska landsbygds
befolkning är dömd att årligen afgifva sin tribut af offer för
misshandel, mord, dråp, rån och våldtäkt, — utan försvar af samhället, men
beröfvad all effektiv rätt att försvara sig själf.
Det gifves ett annat område, där tillståndet i Sverige är lika
bedröfligt som i fråga om nödvärnet, och detta är skyddet mot
förtalet.
Vi se med en viss öfverlägsenhet på duellväsendet i främmande
länder, och det kan ju icke på allvar sättas i fråga att införa det i
Sverige. Men duellen hvilar dock på en riktig tanke: att en person
bör vara ansvarig för sina ord.
I Sverige är ingen ansvarig för hvad ban säger, — drifver han
ock därmed en medmänniska till själfmord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
