- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Betänkande /
865

(1913) [MARC] Author: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

undervisningsväsendet.

8(57

så inånga angrepp gjorda som mot våra folkskolor. Vi kunna ej
upptaga utrymmet med att pä nytt återgifva dessa uttalanden; vi
hänvisa i främsta rummet till Bilagorna XVII och XIX. Ofta komma
väl dessa meningsyttringar från personer utan den fulla
fackkunskapen i hithörande ärenden, och säkerligen begäs pä grund häraf en del
misstag. Men det synes oss som borde vår folkundervisnings
målsmän icke nöja sig med den lätta uppgiften att papeka misstagen,
utan hellre gå till andemeningen i den framställda kritiken och söka
göra sig reda för, huru denna bör bemötas.

En gäng under 1880-talet, om vi minnas rätt, framkastades det
förslaget, att folkskolelärarna skulle upptaga den då sedan länge i
den akademiska världen afskaffade titeln magister. Svensk
Läraretidning opponerade sig kraftigt häremot: folkskollärarna borde hålla
•sig för goda satt gå i andras aflagda kläder».

Det vore önskligt att folkskolans malsmän, också i viktigare
ting än så, gjorde gällande samma vackert själfmedvetua ståndpunkt.

Men när det gäller så betydelsefulla saker som undervisningens
uppgift och metoder, sa håller folkskolan alls icke längre på sitt,
utan går gärna i andra undervisningsanstalters om icke just .^aflagda»,
så åtminstone »begagnade» kläder.

Om vi börja från början, kan sägas, att folkskolans uppgift är
att lära de uppväxande samhällsmedlemmarna konsten att läsa, skrifva
och räkna. Här skall säkert genast invändas, att uppgiften icke får
begränsas så snäft. Vi svara, att detta blir en senare fråga, men vi
påstå, att folkskolan lär icke sina lärjungar att läsa, skrifva och
räkna.

Att kunna läsa betyder att kunna uppfatta innehållet af en bok
utan att på något sätt besväras af läsandet själft. Att kunna skrifva
betyder likaså, att skrifvandet sker utan att tanken distraheras af
handens arbete, samt att detta sker med en piktur, som är fullt
tillgänglig äfven för andra. Att kunna räkna betyder att genast
vara säker på, huru en räkning skall göras, samt därtill att kunna
utföra den utan fel.*

Ställer man dessa fordringar, visa beväringsmönstringarna —
och för resten den dagliga erfarenheten, — att en mycket stor del
af folkskolans elever icke kunna sägas få lära sig läsa, skrifva och
räkna. Om lärjungarna i folkskolan verkligen finge lära sig dessa
färdigheter ordentligt, så skulle de redan härigenom ha förvärfvat
sig en icke ringa duglighet för det praktiska lifvet. Vi tro, att en
god del af klagomålen mot folkskolan redan dä skulle tystna.

Orsakerna till det nuvarande dåliga resultatet äro dels för liten
öfning, dels att skolklasserna äro alldeles för stora. Hvad första
punkten angår, är öfningen för liten äfven i läroverken, beträffande
räkning och kanske äfven skrifning, men i folkskolan behöfdes ännu

55—112201. Eniffrationøntredninffen. Betänkande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:22:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emubetanka/0879.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free