- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Bilaga X : Bondeklassens undergräfvande /
45

(1910) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvars uppnående efterföljdens öfverlåtande pa en arfvinge med låga
utlösningsvärden till de öfriga voro nödvändiga medel. Gårdarnas
Splittrande åter i flera brukningsdelar har ansetts stå i oförenlig
motsats till dessa konservativa sedvänjor, gå jämsides med do
affärsmässiga arfskiftesgrnndsatsernas utveckling samt draga med sig jordens
mobilisering oeh den gamla bondeklassens undergräfvande. Af
förhållandena i flera germanska länder bekräftas äfven denna
uppfattning, i det att trakterna för den gamla storbondestammens
bibehållande oftast kännetecknas afen ringa jordstyckning, medan den starka
jordpareelleringen på andra orter gått jämsides med ett påfallande
undergräfvande af denna bondestam.

Vid betraktande af svenska förhållanden får man icke konstruera
fullt sä enkla orsakssammanhang. Visserligen hvilade äfven den
gammalsvenska bondestrukturen i viss mån på mantalens slutenhet,
och dess konserverande kräfde liknande arfskiftespolitik och
arfskiftessedvänjor som i andra germanska länder. Äfvenledes har den liberala
jordstyckningspolitikens och den faktiska jordstyckningens
utveckling också i Sverige varit företeelser, som i stort sedt gått jämsides
»ned den gamla bondestrukturens försvagande. Men man kan icke
tillmäta den omständigheten, att hemmanen vid arfskiftena brukat
klyfvas, en afgörande betydelse bland kännetecknen å den liberala
Utvecklingen. Om man än kan fastslå, att den starka
jordpaoolleringen i vissa delar af Sverige, såsom i Dalarne, Värmland och
Dalsland. påtagligen varit förenad med den starkaste i riket
förekommande jordmobiliseringen, medan en mera stillastående jordfördelning,
såsom i Mälareprovinserna, varit förenad med konservativa
arfskif-tessedvänjor och trögare fastighetsmarknad, så kunna dock häraf inga
säkra slutsatser dragas rörande graden af den gamla,
bondestrukturens undergräfvande pä dessa olika orter. Visserligen skall det visa
sig, att bondeklassen jiist i Värmland och Dalsland är stadd i stark
upplösning och i Mälareprovinserna bibehåller sig jämförelsevis väl;
»nen t. ex. i Dalarne är en stark jordsplittring och jordmobilisering
förenad med i åtskilliga afseenden konservativa arfskiftessedvänjor
oeh med en ganska väl bibehållen bondeklass.

Anledningarna till dessa förhållanden äro, historiskt sedt,
påtagliga. Det kan icke anses hafva inneburit ett undergräfvande af
bondestrukturen, att de ursprungliga stora mantalen i samband med
folkökningen och nyodlingarna på sin tid klöfvos i mindre
hemmans-delar. Bondestrukturens bibehållande fordrade snarare en sådan
utveckling. Sä länge de utbrutna hemmansdelarna äro för
bondehus-Hållens bergning tillräckligt stora samt väl bebyggas, häfdas och
bevaras, så är sedvänjan med realklyfning vid arfskiften väl förenlig
•ned konservativa åskådningar om arfvejorden och med bondeklassens
bibehållande. Att t. ex. i Norrland hemmansdelarna esomoftast ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:22:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emubonde/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free