Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro så stora, att de klyfvas vid arfskiftena, torde icke bidraga att
försvaga, men att stärka bondeklassen. Det är först då
jordstyckningen inträdt i ett mera framskridet skede, så att den öfverakridit
be-sutenhetsgränsen och utkristalliserat ett jordbundet proletariat, som
den bidrager att upplösa den psykologiska grundvalen för den gamla
bondekulturen. Den kan då, på sätt tyska författare anmärka,
framtvinga en krass och affärsmässig uppfattning af arfvejorden, en stark
jordhandel samt en ekonomisk och social tillbakagång af en hel
landsända.
Huruvida nu detta varit fallet med jordstyckningen på några
orter i Sverige, kan icke i detta sammanhang undersökas, utan skall
denna fråga behandlas i en särskild undersökning. Det skall däraf
framgå, att jordstyckningen ovedersägligen i vissa delar af västra
och södra Sverige gick så långt, att den i äldre tider och särskildt
vid midten af’ 1800-talet, före den stora folkutflyttningen från
landsbygden, gaf uppbof till missförhållanden i fråga om bondeklassens
besutenhet och själfbestånd. Det skall därvid äfven påpekas, att
denna jordstyckningens utveckling varit af historiskt inflytande på
nu betraktade förhållanden, sa att den på sina orter bidragit att
försvaga de konservativa åskådningarna om arfvejorden och därmed den
gamla bondeklassen. Men af samma undersökning skall framgå, att
jordfördelningen på samma orter numera, sådana
folkmängdsförhål-landena, läget- på arbetsmarknaden, jordbrukstekniken oeh
konjunkturerna i senare tider förändrat sig, icke är oförenlig med
bondeklassens själfbestånd och icke är en direkt anledning till dess i vissa
landsändar fortskridande upplösning. Jordstyckningens utveckling
och de frågor som här sysselsätta oss hafva sålunda icke ett direkt,
men väl i viss grad ett historiskt samband.
Af inhämtade utlåtanden har i fråga om vanligheten numera af
real klyfning vid arfskiften framgått följande. Sådan klyfning
förekommer mycket sällan eller aldrig i större delarna af Stockholms,
Upsala, Södermanlands och Västmanlands län, i östernärikes domsaga
af Örebro län, och i norra delen af Östergötlands län. Mälarelänen
ined vissa angränsande delar af andra län bilda härutinnan ett
typiskt hufvndområde af riket. Det andra hufvudområdet af samma
slag bildas ntaf större delen af östra och södra Götaland, nämligen
östra ocli större delarna af Jönköpings och Kronobergs län, större
delen af Kalmar län, större delen af Blekinge oeh Skåne samt Öland
och Gottland. Det tredje hufvudområdet slutligen af samma slag
utgöres af större delen af Västergötland med vissa angränsande
delar af Halland och Bohuslän.
Såsom häraf framgår, förekommer klyfning vid arfskiften
numera mycket sällan i Mälareprovinserna samt i större delen af
Götaland. Endast i vissa områden inom dessa delar af riket är sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
