Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig i den i äldre lider brukliga syskontaxan. I hela det. öfriga riket
lägges en högre beräkning till grund för utlösningen, hvilken i bästa
fall ligger mellan taxeringsvärdet och marknadsvärdet, men på mänga
orter uppgår till fulla saluvärdet till oskyld. I allmänhet är det
vanskligt att draga någon skarp gräns mellan sedvänjor af de tvä
senare slagen, ty esomoftast förekomma pä samma ort oeh ungefär
samtidigt arfskiften, där än ett lägre, än ett högre värde lägges till
grand för utlösningen. 1 den ena bondefamiljen kuuna ju de
affärsmässiga synpunkterna hafva vunnit mera insteg än i den andra.
Dessutom bör iliågkommas, att i de trakter, där realklyfning är
vanligare, spela fallen af utlösning en ringare roll, och att vi nu icke
sysselsätta oss med fallen af försäljning till oskyld. Emellertid synes
det kunna fastslås, att en något lägre beräkningsgrund än fulla
marknadsvärdet ännu bibehåller sig inom Mälarprovinserna och på
Grott-land, i delar af Östergötland, af östra Småland och af de sydsvenska
provinserna, äfvensom i Bohuslän. Emlast till fulla marknadsvärdet
åter låta medarfvingarna utlösa sig i Värmland, Västergötland och
västra Småland med kringliggande delar af andra län. d. v. s. i
allmänhet västra Sverige. Ofta uppgifves från dessa trakter, att om
någon af arfvingarna vill lösa till sig gården, så får han inropa den
på offentlig auktion. Samma förhållande är rådande inom stora
områden af östra och södra Sverige, och äfven i flera industrialiserade
distrikt i Norrland har sedvänjornas omvandling i samma riktning
tagit sin begynnelse.
Det torde icke vara möjligt att i annan män tillmäta betydelse åt
dessa skiljaktigheter mellan olika delar af riket., än att Norrland
och Mälareprovinserna påtagligen förete konservativare sedvänjor.
Man finner emellertid, huru den gamla syskontaxan vid utlösning
Uppenbarligen allt mera sällan förekommer, och huru inom den
nutida allmogeklassen medarfvingarna i dödsboen alltoftare göra de
egoistiska penuingesynpunkterna gällande. Nedan skall anmärkas,
huru de arffallna gårdarnas försäljning till oskyld pä grund häral’
blir allt vanligare. Men äfven i de fall, dä en af arfvingarna
öfver-tager hemmanet, försväras ju härigenom i hög grad dennes ställning,
och äfvent.yras gärdens framtida bestånd inom släkten. För
med-arfvingar, hvilka hellre låta fädernehemmet gå på auktion till oskyld
ån de gifva efter i fordringarna på oafkortade arfsandelar, torde ju
°ck detta vara tämligen likgiltigt.
Frågan, i hvad mån ekonomien pä bondehemmanen genom dessa
moderna affärssedvänjor försämras, sammanhänger gifvetvis äfven
med det spörsmålet, i hvad män utlösningen brukar ske med kontanta
Vcnninyar eller med reverser. Ä r boets ställning sådan, att efterträdaren
på garden icke behöfver skuldsätta sig vid dess tillträdande, sä är ju
mindre att anmärka mot att medarfvingarna uttaga sina fulla arfs-
4 U833S7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
