Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frän aflägsnare trakter i Norrland och Värmland uppgifves detta
förekomma. I stället lar arftagarén till gården antingen vända sig
^•11 bank eller ock genom äfventyrligare åtgärder skaffa sig medel
till utlösningen. Den betänkligaste af brukliga utvägar härutinnan
är den i Norrland och på flera andra orter icke ovanliga seden, att
gripa till skogsafverkningar eller försäljningar af skogsskiften eller
andra afsöndringar eller att låna hos bolagens skogsforvaltningar.
Man ser här, huru familjeåskådningarnas upplösning vid arfskiftena
tvingar hemmansägareklassen ut i förhållanden, hvari den visserligen
äfven kastat sig utan nödtvång. Bruket åter att vända sig till bank
ilr det numera ojämförligt vanligaste sättet att skaffa medel till
utlösningen. Härvid göra sig hos allmogeklassen samma sedvänjor
gällande som vid skuldsättning för andra ändamål: förr voro
hypoteks-baukerna nästan uteslutande anlitade, numera tillvinna sig
sparbankerna ett ökadt förtroende; i förra fallet förekomma omväxlande
stående lån oeh amorteringslån.
Det är en i den agrarpolitiska litteraturen mycket diskuterad
ir&ga, hvilket sammanhang som råder mellan den liberala
arfslag-stittningens och de affärsmässiga arfskiftessedvänjornas utveckling
samt jordens skuldsättning. Det ligger i sakens natur, att den
senare befordras af den förra. Äfven där realklvfning af de arffaJlna
fastigheterna är vanlig, kräfva utbrytningen, bebyggandet och
uppodlandet af de nya brukningsdelarna kostnader, som ofta fö täckas
genom lån. Där utlösning äger rum, är under en lagstiftning om
.a arfsrätt. skuldsättning oftast oundviklig; fråga är emellertid i sä
all, ouj den öfverskrider gränserna för jordbruksfastigheternas
bär-Kralt eller icke. För Sveriges vidkommande saknas icke pä
person-’ga erfarenheter grundade uttalanden därom, att bondjordens för
starka skuldsättning och bondeklassens försvagande varit följder af
skuldsättning vid arfskiften.1 1 saknad af tillräckligt material för
’ enna frågas noggrannare bedömande komma vi emellertid att
in-änka (JSS till en kort öfversikt af utvecklingen af den intecknade
gälden i rikets jordbruksfastigheter, som göres i efterföljande kapitel.
et skall däraf framgå, att stöd ieke saknas för det antagandet, att
’ e konservativa arfskiftessedvänjornas upplösning bidragit till
miss-"> häl landen äfven i detta afseende.
Återgå vi emellertid till skildringen af de nutida
arfskiftessed-’panjorna. så uppställer sig vidare den frågan, i hvad mån det i äldre
<ier gängse bruket ännu bibehåller sig, att utlösta arfvingar någon
f ramtjl kvarstanna på familjcgården och biträda vid dennas
brn-ande. liedan är anmärkt, att sedvänjan med gemensamhetsbruk är
■ -aflu i försvinnande och hufvudsakligen endast förekommer, då efter-
och U).
A. At. Iterqmark, I emigrntioDRfrAgan lSverig«s LftndtmaDnaiörbnnda Tidskrift 1907. niift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
