Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det synes oss påtagligt, att frågan om den nutida vanhäfden på
svenska gods bör offentligt uppmärksammas. I fråga om storbruken
möter man emellertid esomoftast den åsikt, att intet bör göras ät
den nutida situationen, då utvecklingen dock går i riktning af de
större egendomarnas styckande till småbruk. Denna utveckling
underlättas ju genom nämnda egendomars sjunkande värden oeh
befordras i stort sedt af fastighetshandeln, äfven om vissa olägenheter
förorsakas af den egentliga fastighetsspekulationen. För den åskådning,
som i storbrukens möjligast vidsträckta sönderstyekande ser en af
riktlinjerna för vår agrarpolitik, blifva dessa egendomars svårigheter
oeh undergång, om ej välkomna, så dock mindre betänkliga. En
diskussion om denna uppfattning skulle föra ut till en undersökning
af det allmänna problemet om den för Sverige lämpligaste
jordfördelningen, hvilken icke tillhör detta sammanhang. Det är
emellertid tydligt, att äfven urider antagande af en fortskridande och
rastlös styekningsverksamhet, äro dock icke alla storbruk lämpliga för
parcellering, och kommer det dessutom att dröja, innan do öfriga alla
äro uppdelade. Åtgärder för storbrukets underlättande oeh till
befordrande af de stora egendomarnas goda häfd under den framtid, de
sålunda ännu skulle komma att vara af betydelse, äro under alla
förhållanden önskvärda. För den åskådning åter, som icke anser
storbrukets roll i vår landthushållning vara dömd att försvinna och som
ifrågasätter den svenska egnahemsrörelsens oinskränkta
gagnelig-het,1 måste den nutida vanhäfden på ett stort antal af landets gamla
jordagods vara en betänklig företeelse.
Af förvissningen om storbrukets utvecklingsmöjligheter följer
emellertid förvissningen om att dessa missförhållanden kunna
motarbetas och undanrödjas.
Bondeklassens försvagande genom emigrationen och utflyttningen
till städerna samt bondjordens öfvergäng till andra samhällsklasser.
Den s. k. norrlandsfrågan. Vanhäfden på bondjord.
Den upplösning af bondeklassens forna åskådningar om
släktjorden och familjegemenskapen, som vi behandlat i föregående kapitel,
är den djupaste orsaken till denna samhällsklass’nutida försvagande.
Äfven bondeklassen hade väl känning af dc ekonomiska svårigheter,
hvilka bidrogo till de gamla jordbrukande herresläkternas undergång.
Men bondeklassen har dock i långt högre grad än de större
jordbrukarna haft utvägar att motstå de mindre gynnsamma agrariska
konjunkturer, hvilka varit rådande under vissa delar af det senaste
half-seklet. Det har heller icke förekommit, att bondeklassen i någon
i Jfr Nlh Wohlin. Några reflexioner i egnalieinsfrigan. Ekon. Tidskr. 180C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
