Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingrepp i ilen ekonomiska jämvikten påskynda denna inre
omvandling, visar bristande begrepp om de historiska lagarna.
De.ssa anmärkningar stöda det omdöme, vi måste fälla öfver alla
andra förslag att genom tvångsåtgärder framtvinga en kärlek till
jorden och ett intresse för jordbruket, som endast genom en
naturlig process kan återuppväckas. Vi syfta härvid på flera i samband
med diskussionerna öfver norrlandsfrågan framkomna idéer, särskildt
tanken pä .v. /.-. vanhäfåsför fattningar.
Att vanhäfd af den svenska jorden i ieke ringa utsträckning
förekommer, hafva vi i det föregående haft anledning påpeka. Vi hafva
t. o. m. gjort gällande, att vanhäfden är en både pä större
egendomar och på bondjord långt mera utbredd företeelse, än man
hitintills, åtminstone i offentliga diskussioner, brukat framhålla. Den
mycket omdebatterade vanhäfden pä de norrländska bolagshemmanen
hafva vi pa grund däraf måst tillmäta mindre betydelse, än hvad
på vissa häll varit brukligt.
Den djupare orsaken till vanhäfdsföreteelsen hafva vi emellertid
äfven påpekat. Den sammanhänger med hela den historiska
utveckling, som fört till den nutida jordmobiliseringen. Den gamla
jord-brukarearistrokratiens undergång har bidragit till många
herregär-dars förfall. Upplösningen af bondeklassens forna åskådningar om
släktjorden har fört med sig ett försvagadt intresse för
jordbruksarbetet, hvaraf en af följderna blifvit jordens misskötsel.
Skulle tvångslagar, som vid äfventyr af böter eller andra straff
fordrade en bättre brukning af jorden, kunna upph jälpa dessa
missförhållanden? Vi äro af den öfvertygelse, att en sådan politik vore
lika verkningslös som den norrländska förbudslagen. Där den inre
driffjädern saknas till arbete och kraftansträngningar, kan den icke
ersättas med hot om straff. Jordens goda häfdande måste hvila på intresse
för jordbruket. Detta intresse måste, där det blifvit försvagadt,
återuppväckas på naturlig väg. Är så förhållandet redan i de enstaka tallen,
huru mycket själfklarare är det icke, dä frågan gäller missförhållanden,
framkallade afen stark och mycket allmänt förhärskande tidsströmning.
Alla tiders erfarenheter visa, att lagstiftningsåtgärder spelat en
mycket ringa roll vid sidan af utvecklingens naturliga krafter. Vår
äldre historia lämnar öfvertygande vittnesbörd om det verkningslösa
i stadganden, som föreskrifva jordens brukande på visst sätt. Skulle
all den misskötsel lagligen beifras, som nu förekommer pä svenska
bondhemman, så skulle man i vissa trakter få stämma nästan alla
jordägare i domsagan till tinget. Att åter slä ned på ett och annat
fall, skulle blifva alldeles betydelselöst för utvecklingen i det hela.
Därtill kom me naturligtvis de lagtekniska svårigheterna att draga
skiljelinjen mellan vanhäfd och mindre god, men dock icke straffbar,
skötsel af jorden samt mellan själfförvållad och oförvållad misskötsel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
