Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRYKSDALS HÄRAD I VÄRMLAND af Karl Arvid Edin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(på egen kost minst 1.50). Kontrakt förekomma sällan. Flottare
ha omkr. 3 kr. för dagen, sjöflottare 4.50 pr dygn, byggnadssnickare 3
kr., murare 4 kr. För vinterarbete (skogsarbete) äro förtjänsterna
ganska stora. En timmerhuggare har 2—3 kr. samt kost (intill 4.50
på egen kost), en körkarl något mindre. I Fryksände och i
allmänhet de öfre socknarna torde förtjänsterna ställa sig något högre. —
Torparne ha t. ex. ända till 2.75 om dagen. — Detta beror på, att
timmerdrifningarna och flottningarna varit alldeles ofantligt stora i
dessa socknar. Säkerligen har åtskillig öfverafverkning ägt rum.
Många hundra man ha haft full sysselsättning med drifningar (körning
och huggning), älf- och sjöflottning.[1] — Skogsförtjänsterna i Dalarne
och Norrland äro oftast större än de här anförda. — Såsom redan
anförts, ha dessa goda förtjänster i de norra socknarna uppmuntrat
till jordbruksarbetets öfvergång från tim- till betingsarbete.
Rågskärningen betalas med 8 öre pr snes (hvarje snes om 12 nekar, hvarje
nek 8 tum i bandet), hvilket ger en inkomst om 5—6 kr. om dagen
för en man och en kvinna tillsammans (à 60 till 70 snes om dagen)
(Fryksände). Om snesen rvinmer 10 små nekar, betingar den 5 öre,
en hafresnes 3 till 4 öre. Vallräfsning betalas med 5—6 kr. pr
tunnland (Hvitsand). I Lekvattnet bortauktioneras slåtterarbetet till 5,
10 à 15 kr. pr »slump».
Det ekonomiska tillståndet skildrades vid min vistelse i
Fryksdalen nästan öfverallt som godt eller t. o. m. mycket godt, hvarvid
visserligen är att ihågkomma, att 1907 var ett första rangens
högkonjunkturår. Skogsförtjänsterna voro mycket stora, dock relativt större
för »löskararna», huggarne och körkarlarne, än för körarne,
»häst-kararna» (hemmansägarne), beroende pà att det är dessa som få ta
hela drifningen på entreprenad och sedan aflöna löskarlarna, och då
fryksdalingarna, äfven om deras hemmanslott är aldrig så liten,
gärna vilja ha häst, finns det vanligen godt om hästkarlar men ondt
om löskarlar.[2] Skogen har stigit ofantligt i värde. I de södra
socknarna bar den visserligen afverkats i alltför stor utsträckning
— i synnerhet, tycks det, under 80-talet, då mycket pitprops afverkades,
men i de öfre finns mycken skog kvar. Fryksdalingen förstår sig numera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
