Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRYKSDALS HÄRAD I VÄRMLAND af Karl Arvid Edin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket väl på att uppskatta skogens värde och betydelsen af, att den
skötes väl. Den nya skogsvårdslagen har säkerligen också gjort mycket
godt för skogens bevarande. Mången gång har jag sett rörande
bevis på, huru fäst fryksdalingen kan vara vid sin skog, ej sällan
tyvärr i bjärt motsats mot hvad fallet är med jordbruket,
»torfvan». Skogsplanteringarna börja tillvinna sig lifligt intresse.
Som nackdelar framhålles, att kreaturen ej som förr kunna ströfva
omkring på skogsbete — något som ju ur det rationella
jordbrukets synpunkt snarast synes vara en fördel — och att
särskildt fårafveln absolut förstöres. En stor del bönder,
särskildt i de öfre socknarna, göra då och då en afverkning på flere
tusen kronor, som med ens ställer deras ekonomi på goda fötter.
Så godt som alla bönder i Fryksdalen vistas någon del af vintern
på timmerkörslor. Flertalet småbrukare är ute som huggare på
vintern, som flottare eller byggnadssnickare på våren och sommaren.
Östmarksborna ha fordom haft mycket stora förtjänster från
skogs-dikningar i Norge (1897 ända till 13 kr. om dagen). Dessa
förtjänster äro nu mindre, men dock stora nog, 3 à 4 kr. om dagen
och mera. Arbetet betalas per meter. Tycker arbetsgifvaren, att
dagsförtjänsten blir för stor, så arbetar man bara litet mindre. I
början på juni, efter ploganden och såningen, ger man sig i väg till
Norge. De större jordbrukarne återkomma efter 1 à 1½ månad till
skördanden, de mindre först i oktober. Norges-vandringarna kunna
undantagsvis sträcka sig ända till Trondhjem.
På senare tider har skogsarbetet äfven i Sverige börjat bedrifvas
tidigare, från augusti—september. Det vanliga torde ännu vara att
timmerdrifningen icke tar sin början förrän tidigast i oktober-
november. Den räcker till i början af april. Sedan tas reda på vedaffall och
hugges kolved. Då älfflottningen börjar, april—maj, blir en del
sysselsatt med den, andra fortsätta med vedhuggningen.
Älfflottningen räcker i allmänhet till midsommar. Under tiden pågår
»skillning» och »mosläggning» (hopbindning) i Fryken.
Sjöflottningen fortsätter hela sommaren. Under juli pågår
efterflottningen (hufvudsakligen pappersved) i älfvarna. Lossningen i pråmar
på Fryken räcker hela sommaren (12—15 pråmar med daglig
förbindelse utefter hela Fryken). — Under allt detta har huggningen
fortgått. — Det som blir öfver lägges upp för vintern med isen,
tills våren kommer. På senhösten börja så timmerhuggning och
körning igen.
Så skildrade för mig en af Fryksdalens bästa kännare
arbetssäsongerna — utom för jordbruket — kring Frykens stränder.
Naturligen äro pauserna betydliga på många håll, både de
frivilliga och de ofrivilliga. Från Östmark berättas det t. ex., att man
fortfarande ligger i ide långa tider, särskildt mellan 1 okt. och 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
