Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JÖSSE HÄRAD I VÄRMLAND af G. Gerhard Magnusson - Några historiska fall af utvandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade en bra gård, som han skött med insikt och omsorg,
och man kan sluta af åtskilligt att han var en förmögen man. Men
själf ansåg han sig icke kunna svara för att hans sju barn, fem flickor
och två gossar, kunde här i landet bli uppfostrade »till skickliga
människor» och därför, förklarade ban, reste han sin väg. Strax före
midsommaren 1858 begåfvo sig således Olof Andersson i Humslid
med hustru och sju barn samt äfven en ung bondson från trakten
på resa till Amerika. I tio veckor vistades de på hafvet.
Den egendomliga händelsen med de tio, som reste så långt bort
till främmande land, var i många år samtalsämnet i trakten och
lefver ännu i friskt minne hos en och annan.
Olof Andersson var, när han med sin familj emigrerade, 45 år.
Han dog vid 52 års ålder, och samma år äfven hans äldste son,
men hustrun med de öfriga barnen lyckades ändå draga sig fram.
En dotter blef gift med en man, som numera är känd som en af de
rikaste svenskarna i Amerika.
Icke långt efter denna utvandring från Humslid reste en annan
man, Telenius, från Öfre Fjäll i Mangskogen, medtagande hustru
och fyra barn. Han var en skuldsatt bonde, som realiserade sin
egendom och begaf sig till Amerika för att få det bättre. Så
omtalas äfven en tredje emigrant under denna tid. Han var en 50 år
gammal snickare och reste med hustru och barn till Amerika, också
lör att söka sin lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
