Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JÖSSE HÄRAD I VÄRMLAND af G. Gerhard Magnusson - Skogshandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under sådana ganska prekära förhållanden för jordbruket, i de
trakter där järnbruken närmast haft sitt verksamhetsområde, var
det ganska naturligt att många unga bondsöner utvandrade till
Amerika, men doek hade åtskilliga andra grupper af befolkningen gått
före med exemplet. Da bruken nedlades, reste många af dess
arbetare, smeder och gjutare, till Amerika, men äfven under brukens
lifligaste verksamhetstid synes utvandringen bland deras
arbetsstyrka ha varit ganska betydlig efter tidens förhållanden.
Arbetarna hade i ekonomiskt hänseende betydligt förmånligare villkor
vid järnbruken än hemma på fars eller någon annans egendom, men
’le emigrerade ändå. Sä t. ex. beslöto 18H8 fyra unga arbetare vid
Brunsbergs såg att gemensamt resa till Amerika. En af dem
berättade för mig att de reste för sitt nöjes skull, att en af dem var
förmögen, att de alla hade bra inkomster och att de redde sig godt.
Men de fingo äfventyrslusten i sig och beslöto att resa. På våren
utvandrade de och förtjänade i Amerika sitt bröd på
järnvägs-arbete, som för ett par af dem ledde till stora besparingar, delvis
sedan öfverflyttade till Sverige.
Men det var också en annan utflyttning, som skedde samtidigt
’»ch fortgick många år framåt, nämligen den af ungt, kraftigt
arbetsfolk till Norrland. Denna utvandring frän Jösse härad började pä
•50-talet och fortgick i ett, par tiotal år. Värmlänningen har alltid
S.Jort sig känd för kunnighet i skogsarbeten, och det blef just
värmlänningen som fick lära norrlänningarna att köra och flotta timmer.
Han for hvarje jul upp till Norrland med häst och körde timmer i
skogarna. På våren vände han liemät igen. Och de som inte hade
v’nterarbete foro dit på sommaren och flottade. Detta pågick i
mänga är som en stark cirkelgång, görande befolkningen i dessa
trakter tämligen »flytande» och rörlig. Men sä småningom växte
•lär upp en generation i Norrland, som redan från barndomen fått
ölva sig i skogsarbete. Sågverken hade måst skaffa sig en bofast
arbetarstam, tv det ryckvisa inströmmandet af arbetsfolk från olika
håll kunde inte i längden motsvara denna industris alltmer
konstanta behof, och mänga af dessa bofasta voro just värmlänningar.
När deras söner växte opp, togo de hand om arbetet, och tillgången
ilt arbete för de ditresande blef i hög grad kringskuren.
Värmlänningen hade lärt bort sin konst och skapat en duktig arbetarstam,—
nu fanns ej längre samma behof af folk från andra landsändar, och sa
måste de reslystna kasta sina blickar åt annat häll. Det blef åt
väster — till Amerika.
När så emigrationen en gång börjat, gick den af sig s jälf. Broder tog
broder till sig, syster tog syster, man gifte sig in i hvarandras släkt, och
så ntlades en mängd släktbryggor från Sverige till A merika. Öfver dessa
bryggor har sedan en jämn ström af ungt, kraftigt folk dragit fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
