Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JÖSSE HÄRAD I VÄRMLAND af G. Gerhard Magnusson - Sockenbeskrifning - Brunskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till 100 à 200 kr., någon gång mer. De som icke ha dragare reda
sig i allmänhet bättre. De taga dagsverken hos bolaget eller la os
grannarna och byta till sig vid behof hästdagsverken mot dubbla
mansdagsverken.
En icke oväsentlig biförtjänst är lingonplockningen, som kommit
till pä de senare ären. Vid tiden för lingonens mognad begifva sig
hela famil jerna ut i skogen och ligga där i veckor och plocka lingon.
Bären mottagas till dagens priser i närmaste handelsbod, som väger
upp dem och befordrar dem till järnvägsstationen. Vid gynnsam
väderlek och under goda år kunna famljemedlemmarna, — vid
lingonplockning kunna både gamla, annars icke arbetsföra, och barn
deltaga — hvar för sig plocka lingon för 2—3 kronor pr dag, och
den samlade summa de slutligen lyckas hopbringa pa denna
liugon-säsong är efter deras förhållanden ganska, betydande. Uppköparna
betala för lingonen 10- 12 öre litern eller 20 öre pr kilogram.
I många hem, och detta just i de fattigaste, har lingonplockningen
skaffat, det kontanta belopp, som alltid sä väl behöfves men ofta är
sä svårt, ja nästan omöjligt att uppbringa för dessa familjer med
mänga barn och gamla understödstagare.
För att gifva ett begrepp om hvilken mängd af lingon, som kan
plockas under goda är. kan anföras att p;i en dag under hösten 190t!
vägdes in öfver 40,000 kilogram lingon att med järnväg afgå frän
Edane station.
En väl anlagd landsväg gar genom socknens mer bebyggda delar,
men skulle nog behöfva nya grenar för att bättre fylla sitt ändamål.
1 Brunskogs socken har, som förut är nämndt, skogshandel
bedrifvits i ganska stor utsträckning. De bönder, som salt sin skog, ha
i många tall själfva emigrerat eller låtit barnen göra det. tydligen
i känslan af att jordbruket icke lönat sig att sköta utan tillgång p;i
skog. De fasta bruksbolagen, såsom i detta fall Borgviksbolaget,
synas dock sköta sina skogar jämförelsevis väl. De anställa kunniga
skogvaktare och se noga till att återväxten betryggas. Detta kunna
de också, lätt göra, då deras skogsmarker äro sä. omfattande, att. en
systematisk afverkning kan ordnas, men i fråga om böndernas sma
skogslotter får slumpen afgöra om där blir någon ordnad återväxt.
Ett hinder för en sådan ordnad återväxt, om den än annars vore
möjlig att åstadkomma, är den art af bolag som startats endast för
att: spekulera i skog. De komma till en bvgd. köpa hur små och
daliga skogslotter som helst, afverka dem inpå buskarna, göra kanske
»norsk last (spiror) af alltihop och försvinna för att dyka upp pa
något annat ställe i samma plundraresvfte. Dessa uppköpsbolag
äro bygdernas ruin när de komma. De ge en tillfällig kontant shint
åt bönderna, men de förstöra da också samtidigt värdet pa deras
gårdar. Och så utvandrar folket.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
