Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JÖSSE HÄRAD I VÄRMLAND af G. Gerhard Magnusson - Sockenbeskrifning - Arvika köping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 EMIGRATIONSUTREDN INGEN. BILAGA VIII. BYGDEUX DERSÖKNING AR.
synes den dock gå till Amerika. Arbetslönerna inom Arvika äro
jämförelsevis goda, och tillgången pä arbetare svarar ungefär mot
efterfrågan.
Träarbetarna och gjutarna ha i regel en inkomst af 30 kr. i
veckan och däröfver (för yrkeslärda), och järnarbetarna ha 25—30
kronor. Grofarbetarnas lön är ungefär 2-so- 3-oo kr. om dagen.
Särskildt de mekaniska verkstäderna taga sin mesta arbetskraft direkt
från jordbruket, enär till arbetet ä dessa ofta icke kräfves någon
speciell yrkesutbildning. Där sker en specialisering af arbetet, som
icke medgifver annan individualisering än den, som mätes i
produktens kvantitet. Någon utvandring att tala om förekommer icke från
industrien i Arvika. De. enda arbetaregrupper, där utvandringslusten
kan spåras i någon nämnvärd grad, äro snickarna (ej
byggnadssnickarna) och skräddarna. De klaga öfver dåliga förtjänster.
En framstående industriman uttalade också, att emigrationen
från Arvikas industri var rent obetydlig, knappast märkbar.
Däremot förekommer ej sa sällan att de, som varit i Amerika, komma
tillbaka och taga plats på verkstäderna där. De ha då fått kanske
någon ytterligare fart i själfva arbetssättet, men det går snart öfver,
när de komma in i de svenska förhållandena. Detta beror dock
hufvudsakligen på arbetsledningen, som här i Sverige är annorlunda
än i Amerika och detta kanske i viss män till förman för
arbetsproduktens kvalitet. Man har icke lärt sig här i Sverige att vräka
fram arbetet, oberoende af hur det blir utfördt, utan man håller ännu
på soliditeten. Doek kunde äfven, utan frångående af soliditeten
hos produkten, intensiteten hos arbetet ökas, blott arbetsledningen i
allmänhet lade sig riktigt vinn härom. Finnas goda anordningar i
arbetslokalerna, göres allt som kan göras för att icke arbetet skall
ga motigt för arbetarna, utan de i stället ganska lätt kunna komma
upp till en bra lön, så blir intensiteten god. Men det måste då ske
genom att arbetaren verkligen också själf har vinst af denna ökade
intensitet, antingen den nu beror på tillsättande af större fysisk
kraft eller uppfinnandet af någon nv metod som förenklar
arbetssättet.
Arbetsintensiteten här i Sverige är ingenting att klaga öfver,
yttrade samme man, blott ledningen förstår att plocka undan
stötestenarna för arbetets forcering. Det gäller för ledningen att själf
sätta sig in i alla tempon, som kräfvas för utförande af ett arbete,
och så ständigt arbeta pa att minska dessa tempon, att utfundera
något sätt att fa färre handgrepp för den och den detaljen och att
uppmuntra arbetarna att söka utfinna detsamma.
Pa den stora fabrik talet närmast rörde sig om äro
arbetsomkostnaderna endast hälften sa höga nu mot hvad de voro för 9—10 är sedan,
men ändå ha arbetslönerna stigit under samma tid med 60—70 pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
