Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VEDBO OCH NORDMARKS HÄRADER af Ernst Lundholm - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3. VEDBO OCH NORDMARK. INLEDNING.
7
tolkningen var uteslutande hänvisad till jordbruk och
boskapsskötsel, och jorden sköttes efter gammalmodig, från förfäderna nedärfd
metod.
De upplysningar, som statt att vinna rörande tillståndet under
föregående tider, gifva också tydligt vid banden, att inan lefde
under synnerligen tryckta förhallanden, där kampen om brödet var
mycket hård och där verklig nöd blef rådande de ar när skörden
slog fel. Under 1800-talets förra hälft hade befolkningens hastiga
tillväxt tvingat till stark hemmansklyfning, talrika jordupplåtelser
och nyodlingar. När barnen i ett hemmansägarehem blifvit vuxna
och skulle skaffa sig sitt eget, styckade nian hemmanet, högg ned
skog, bröt mark, brände och erhöll på detta sätt en nyodling. Det
hufvudsakliga utsädet var hafre, och ragodling förekom mera
sparsamt. Den naturliga ängen lades alltmera under plog, och all
skogsmark, som var någorlunda tjänlig, togs i anspråk tor åkerbruket.
Torpens antal tillväxte oafbrutet, och öfverallt i skogarna tog man
upp små åkerlappar och fick klena skördar på den magra, stenbundna
skogsjorden och morängruset. Huru stort torparnes antal var omkring
år 1865, har ej ur tillgängliga siffror kunnat konstateras. Ar 1900
fanns i Vedbo 849 jordtorp och andra lägenheter, och i Nordmarken
’224. De inhämtade upplysningarna bekräfta samstämmigt, att i
Vedbo torparnes antal varit ojämförligt större än nu. medan man i
Nordmarken ej kunde konstatera annat., än att de för en mansålder
sedan varit talrikare än nu. Vid resor genom skogsbygderna i dessa
trakter, särskildt i Vedbo, blir man förvånad öfver den stora mängden
af skogstorp och backstugor, nu oftast öfvergifna och förfallna. Ofta
äro äfven byggnaderna borta, och endast de forna åkertegarna, där
småbuskarna gjort sitt intåg och ljungen börjar sticka upp, bära
vittne om att här förut varit odlad mark.
I dessa bygder, som utan tvifvel och enligt den allmänna
uppfattningen i trakten voro öfverbefolkade, förde man nu vid tiden för
emigrationens början i slutet af 1860-talet ett hårdt och
bekymmersamt lif och var vid sitt uppehälle nästan uteslutande hänvisad till
hvad de små åkertegarna kunde frambringa. Redan vid denna tid
hade man börjat att i Norge söka förtjänster inom åkerbruket eller
vid andra arbeten. Som bevis pä att det börjat bli trångt hemma
• Sverige kan anföras en uppgift frän Artemark, nämligen att
åtskilliga därifrån utvandrat. 1ill Norge och där i gränshygderna
brutit mark och upprättat nybyggen. Det blef allt svårare att. skaffa
uppehälle at de talrika barnskarorna och allt starkare
konkurrens vitl de fä arbetstillfällen som bjödos. Skuldsättningen blef allt
Större både bland bönder oeh torpare, och skatterna kunde icke
likvideras. Hvarje söndag upplästes i kyrkorna talrika kungörelser
om pantauktioner, och länsmännen hade full sysselsättning med att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
