Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VEDBO OCH NORDMARKS HÄRADER af Ernst Lundholm - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<S EMTÖRATIOJJSCTRKI’XIJ?(tEX. UTLAGA VIII. BYGDEI NDläRSOKNIXGAlt.
fåra omkring i socknarna och företaga utmatningar oeh andra
exekutiva åtgärder.
När så nödåren i slutet af 1880-talet kommo, blef nöden allmän,
så att muuga tvingades att ga från gård ocli grund. Den första stora
emigrantströmmen frän Sillerud bestod af bönder, sora i slutet af
1860-talet nödgades sälja sina gärdar och jämte familjerna utvandra.
Frän hemmanet Dalen i Töcksmark emigrerade vid denna tid c:a 30
personer, sedan gårdarna blifvit försålda till Snngbrngsforeningen i
Fredrikshahl, och naånga dylika exempel kunna framdragas. Alangen
gang hade en hemmansägare skog, som för närvarande skulle
representera mångdubbla värdet af den skuld, som blef närmaste
anledning till utvandringen, men skogen hade pä den tiden obetydligt
penningvärde. Att nöden var synnerligen stor särskildt bland de
talrika torparna <>eh backstugusittarna i Vedbo är naturligt, och
öfverallt berättas om huru vägarna voro öfvcrfyllda af tiggande människor,
som erbjödo sig att arbeta mot erhållande af IVi kost. Med dåtida
kommunikationer var det ytterst svårt, att under nödaren fa
lifsmedel, som, hvad de västra delarna af de båda häradena beträffar, togos
frän norska städer, dit man måste färdas till fots många mil pa
obanade stigar. När man i Sillerud skulle skaffa mjöl, måste det tagas
ända frän Åmål. Från denna socken berättas om åtskilliga
storbönder, som hade mjöl till afsalu och under dåliga år sparade detta
till våren och då togo verkliga ockrarförtjänster för sin ofta mycket
dåliga vara.
De officiella aktstycken, som föreligga beträffande utvecklingen
af förhållandena under 1800—1865 ge äfven bekräftelse på hvad ofvan
framhållits. Landshöfdingarna och de komitéer, som af Kungl. Maj:t
tillsattes för att afgifva yttranden rörande fattigvården och andra
frågor, ha frän Värmlands och Älfsborgs län inhämtat utlåtanden,
som visa, att man redan under de första decennierna af århundradet
lagt märke till den starka hemmansklyfningeu och hastiga
folkökningen samt däraf beroende tendensen till jordafsöndringar. 1 sin
femarsberättelse för 1837 framhåller landshöfdingen i Älfsborgs län,
huru den obesutna klassen af allmogen genom jordafsöndringar och
backstugors anläggande tillväxer i oroväckande grad i jämförelse
med den besutna delen af befolkningen, och anser, att åtminstone
hälften af folkökningen sedan 1808 kan räknas till denna obesutna
klass. Him framställer den frågan om det är önskvärdt eller för
samhället gagneligt, att folkökningen fortgår i enahanda progression.
Rerättelserna påpeka i allmänhet, huru den egeudomslösa
befolkningen tillväxer i antal, och att man, sä snart man lyckats fä en stuga
och ett potatisland obetänksamt ingår hjonelag.
Antydningar om att det inot midten af arhuudradet börjar blifva
svårt för den allt talrikare befolkningen att få sitt uppehälle före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
